Den talande bokens poetik - Doria

Han gick in på ett varuhus, tittade i olika butiker på kläder och på
stereoanläggningar. I en skivaffär lyssnade han på musik. Han kom ihåg
stiletten, stack in handen innanför rocken och kände på den. Han tänkte på
flickan i kaféet, att det stängde klockan sex och att hon skulle vara ensam.
Han hade inga pengar men han drev ändå omkring på stan några timmar.
På gatorna började det skymma. Klockan var sex. Han stod på
parkeringsplatsen på andra sidan gatan, mittemot kaféet. Han gick över gatan
och ställde sig vid fönstret. Flicka torkade borden och en sista kund lämnade sitt
bord och gick ut. Han väntade en stund och gick sedan in.
Flickan stod bakom disken och räknade kassa.
- Kaféet är stängt, sade hon.
- För mig är det öppet, jag skall ha kassan!
- Vad menar du?
- Han tog fram stiletten och tryckte på mekanismen, flickan ryckte till.
- Ge hit pengarna eller så sticker jag ut ögonen på dig!
- Flickan darrade och stödde sig mot väggen bakom henne. Han betraktade
vecken i hennes hals och i sin fantasi skar han upp ett sår i den.
Tanken gjorde honom upphetsad och han svettades.
Flickan hämtade sig, samlade ihop pengarna och satte dem på disken
framför Robert som satte dem i fickan innanför rocken och sprang iväg ut genom
dörren. Han sprang till vänster längs gatan, sedan till höger i en korsning. I
följande gathörn sprang han till vänster, följde denna gata tills han vek in på en
tvärgata. Han såg sig omkring över axeln, saktade på stegen och stannade. Han
stod blickstilla. Hjärtat bultade och kläderna var klibbiga av svett. Han började
långsamt gå mot affärskvarteren och varuhusen. Lugnet återvände, han kände sig
trygg igen, men hungrig och gick in på Mcdonalds.
När han ställde sig i kö till en av kassorna kom en polis gående mot
honom. Han skyndade sig ut. Han kastade en blick bakåt men polisen följde inte
efter honom. Polisen steg in i en polisbil som sedan körde iväg.
Robert lutade sig mot en vägg. Han tänkte på flickan; att hon hade känt
igen honom och up+gett hans signalement för polisen och att det följande dag
skulle finnas i tidningen. Han måste därför göra sig av med sina gamla kläder
och skaffa sig nya. Han gick in på ett varuhus, tog en läderrock från ett ställ och
smög sig in i en provhytt när ingen såg. Av rädsla för att bli ihågkommen och
igenkänd vågade han inte gå till en kassa och betala läderrocken. Med stilettens
blad lösgjorde han den lilla larmbrickan som satt fast i rockens krage. Han
kastade larmbrickan på golvet, tog på sig den nya rocken, lämnade sin egen kvar
i provhytten och smet iväg. Han styrde sina steg mot Mcdonalds.
Det skulle just ha blivit hans tur att betala när han kom ihåg att han hade
glömt pengarna i sin gamla rock. Han sprang tillbaka till varuhuset och in i