Den talande bokens poetik - Doria

Han hällde upp kaffe åt sig vid disken och betalade. Hon log och han log
tillbaka.
Mellan klunkarna rörde han om med skeden i koppen och betraktade
flickan från sitt bord.
Hon var ungefär lika gammal som han; 20 år. Hon hade ljust hår och ett
vackert ansikte. Han fäste sin uppmärksamhet på hennes haka och hals. När hon
ändrade huvudets ställning bildades veck i huden nedanför hakan och när hon
rätade på huvudet försvann de. Från vecken på den levande halsen följde han
med blicken hur den nakna huden försvann in under skjortkragen. När han såg
på de konturer och former som kroppen bildade i kläderna kunde han skapa sig
sina egn bilder av flickan i sin fantasi.
Flickan samlade koppar och tallrikar från borden.
- Jobbar du ensam här? frågade han.
- På dagen jobbar en tant tillsammans med mig, men på kvällen då här är
färre kunder är jag ensam.
Hon gick efter en trasa och började torka borden.
- Är det jobbigt här?
- På dagen kan det vara mycket jobb, men på kvällen är här nästan tomt.
Jag stänger klockan sex, räknar kassan och går hem.
Då hon torkat färdigt och åter stod bakom disken reste sig Robert.
- Jag tar en kopp kaffe till.
- Vad gör du själv, jobbar du? Frågade flickan när han betalat och tagit sitt
kaffe.
- Nej.
- Studerar du?
- Nej, just nu gör jag inte så mycket.
Han satt igen vid bordet och tittade på henne, hon log och gav honm en
sympatisk blick och började sedan fylla på mera vatten i kaffekokaren.
En ung man kom in genom dörren. Flickan hälsade på honom. Han gick
förbi disken inåt rummet utan att köpa något och flickan följde efter. De talade
lågmält och hon skrattade. Ur ögonvrån kunde Robert se hur de gav varandra en
kort kyss. Den unga mannen gick sin väg och ropade en glad hälsning år flickan.
Robert drack upp sitt kaffe och gick hastigt ut. Han kände sig besviken,
svartsjuk och skamsen för att han kände så. Själv hade han ingen flickvän och
ofta när han såg en flicka tillsammans med en pojke blev han svartsjuk och
kände sig orättvist behandlad.