Den talande bokens poetik - Doria

- Är du sjuk?
Hunden lyfte nosen i vädret och ylade. Det blev lite misslyckat, inte mer än ett
litet gnäll, faktiskt.
- Gå till matte, sa hon uppmuntrande, spring hem till husse och matte!
Hunden reste sig och skakade snön ur pälsen. Försiktigt klev den fram till henne,
steg för steg, som om den gått på svag is, och satte sig vid hennes fötter.
Jaha, tänkte hon, vad gör jag nu då?
Det är en pojkhund, konstaterade hon när hon kommit hem och hunden hade satt
sig tätt intill ytterdörren.
- Om du ursäktar, sa hon, men det syns ju faktiskt på er.
Hon tog av sig pampuscherna och hängde upp kappan; det var julafton, hon
befann sig i sitt eget hem, hon hade jullov, hon skulle läsa lite och sedan gå till
sängs utan att behöva ställa väckarklockan på ringning, allt var precis som det
skulle – utom att där satt en främmande huns på hennes tamburgolv och såg
vilsen ut.
- Vad heter du?
Med ens kände hon sig ilsken. Kunde folk inte hålla reda på sina husdjur ens på
julafton? Vad skulle hon ta sig till med kräket? Herregud, vad tog man sig
överhuvudtaget till med hundar? De måste väl ha mat och dryck, och sen måste
de, ja, och då gick man visst ut med dem, eller hade de något ställe dit de gick
också inomhus?
Bäst att ringa Dagmar.
- Vänta här, sa hon till hunden. Och den där mattan som du sitter på kostade mig
fyrahundraåttiosju mark, och jag vill inte ha några fläckar på den, så mycket du
vet !
Ringa Dagmar? Ringa Dagmar och berätta att man släpat hem en hund från
Sibeliusparken? Dagmar skulle tro att hon blivit tassig. Så där går det, skulle
Dagmar säga, när du envisas med att sitta ensam på julafton.
Det får bli polisen, tänkte hon, det finns ingen annan råd.
I detsamma hördes ett pipigt litet gnäll från tamburen.
Polisen? Hon såg framför sig en lång rad eländiga små bås med låsta, tunga
järndörrar och en liten glugg där vakterna kunde kika på hundarna... Och sedan?
Det fanns säkert lagar och förordningar som gav dem rätt ett efter några dygn...
- Du får väl stanna då, sa hon argt. Men tro inte att jag kommer att passa upp
dig!
Hon värmde sin glögg. Hon satte sig i sin länstol med sin bok.
Tänk om den är törstig?
Vad dricker en hund?
Hon gick ut i köket, tog fram en djup tallrik och fyllde den med vatten.