Den talande bokens poetik - Doria

25
uppfattningen om vem vi är. All litteratur, både de historier vi läser och de vi
berättar, låter oss se människans potential. (Langer 2005, 17)
Langer lutar sig mot ett sjuårigt forskningsprojekt på National Research Center
on Literature Teaching and Learning (University at Albany, State University of
New York) för att beskriva hur litterär fantasi kan användas för att utforska
möjligheter, lösa problem och förstå andra – ett produktivt sätt att resonera, som
är användbart inte bara i skolan utan även på jobbet och i vardagslivet, menar
hon. Hon lyfter fram fantasin som ett sätt att se bortom företeelsers vanliga
betydelse och söka nya och potentiellt berikande perspektiv:
[Fantasin] tillåter oss att skapa nya kombinationer, alternativ och möjligheter för att
förstå karaktärer och situationer på sätt som inte nödvändigtvis är desamma som när
vi tar saker för vad de är. Den ger oss möjligheter att bli mer kompletta, mer
tankfulla och bättre informerade världsmedborgare, både i litteraturen och i livet.
Den blir en essentiell del av hur vi resonerar och förstår. (Langer 2005, 21)
Skönlitteraturens betydelse för unga människors utveckling lyfts fram i många
styrdokument för skolans undervisning. I Finland ändrades benämningen på
ämnet ”modersmål” till ”modersmål och litteratur” år 1999 för att på ett
synligare sätt lyfta fram litteraturens ställning (von Bondsdorff 2002, 150).
Gunther Kress m.fl. (2005, 166) diskuterar om modersmålsämnet (engelska) i en
tid av förändring också borde genomgå en förändring i läroplanen; från ett ämne,
som handlar om values-as-meaning till ett ämne där mening schemaläggs som
kunskap:
Texts do not carry meaning in themselves, rather they require readers and writers to
transact with the written text in order to match their intentions as writers or
interpretation as readers with the cues to meaning that are encoded in graphic
display. (Kress et al 2005, 191)
Utvecklingsstörda och läsning
När Lotta Rosenström startade läsombudsverksamheten för utvecklingsstörda i
Sverige år 1994 upptäckte hon att det fanns en uppfattning om att personer med
utvecklingsstörning inte behövde läsa (Lindman 2006) och att denna attityd var
mycket stark hos både personal och anhöriga till utvecklingsstörda. I Sverige har
FUB 10 och Centrum för lättläst arbetat för utvecklingsstörda personers rätt till
läsning och lättläst sedan 1994 och där finns nu ett utbrett system med
läsombud. I Finland ligger man ungefär tio år efter utvecklingen i Sverige.
Under hösten 2006 gjorde LL-Center vid Föreningen för De Utvecklingsstördas
Väl, FDUV, och Kårkulla samkommun, som har hand om bl.a. vård och omsorg
om finlandssvenska utvecklingsstörda, en kartläggning av hur man läser vid
Kårkullas olika enheter. Resultaten var likadana som Rosenströms. På några få
ställen fanns det s.k. läsgrupper inom dagverksamheten, och enligt läsombud
Maria Pitkäkangas (personlig kommunikation augusti 2007) var det allmänna
10 Riksförbundet för barn, unga och vuxna med utvecklingsstörning