Den talande bokens poetik - Doria

260
hur de tolkar och skapar mening. Jag har visat trohet mot informanternas utsagor
och kvarhållit deras vardagliga språkdräkt. Jag har försökt sätta min egen
förförståelse inom parentes och så fördomsfritt som möjligt tolkat
informanternas utsagor. Jag har också redovisat alla mina analyser i den löpande
texten i manuskriptet eller i en rätt så omfattande bilageavdelning i
forskningsrapporten. Jag har på ett detaljerat och transparent sätt visat de olika
stegen i min analysprocess. Det betyder att var och en som vill pröva
tillförlitligheten i mina tolkningar kan följa med stegen i analysprocessen och
bedöma om jag har uppfattat och tolkat i enlighet med informanternas utsagor.
En vanlig kritik som fenomenologisk metod fått är att resultaten kan bli för
beskrivande och triviala (Moustakas 1994). Jag har försökt undvika detta genom
att använda en abduktiv forskningslogik, som Alvesson och Sköldberg (2009)
rekommenderat och kombinerat empirinära beskrivningar med speglingar i den
teoretiska referensramen. Kvale och Brinkman (a.a.) talar också om pragmatisk
validitet och menar att sanning ur pragmatisk synvinkel är det som hjälper
forskaren att vidta de åtgärder som leder till det önskade resultatet. Forskning
blir valid, menar de ytterligare, om den i ett etiskt perspektiv producerar kunskap
som gynnar människan med ett minimum av skadliga konsekvenser.
Forskningsresultaten i det redovisade projektet skadar ingen utan kan i bästa fall
bidra till ”a difference that makes a difference” (Østern & Kaihovirta-Rosvik
2010, 9–10) i den huvudsakliga informantgruppens livsvärld.
Några forskningsetiska överväganden gällande informanterna i undersökningsgruppen
diskuterades i avsnitt 4.7. Alla informanters identitet skyddades genom
att de försågs med koder i stället för namn. Jag byggde också i analysskedet upp
en fiktion, när utsagorna av de verkliga informanterna sammanställdes till
narrativ, som återgav fiktiva informanters utsagor. Detta förfaringssätt fungerade
bra i analysen och skyddade ytterligare de verkliga informanternas anonymitet.
Valet att inte återge svaren i dialektal språkdräkt, utan i talspråksnära
standardspråklig form har fungerat tillfredsställande som material för analys.
En sista reflektion om forskaretiken rör frågan om vad forskaren gör med sina
resultat. Jag hade planlagt en explorativ undersökning. Den visade sig bli mer
explorativ än vad jag kunnat tänka mig. Jag har gjort upptäckter som är mera
vittomfattande än jag kunde föreställa mig på förhand. Mina upptäckter har visat
att det finns en grupp människor som är mer eller mindre förbisedd i samhället,
när det gäller den kulturella rättigheten att kunna tillgodogöra sig och njuta av
litteratur. Intervjuundersökningar är alltid dialogiska, och i detta fall har
forskaren fått ta del av berättelser som ökat förståelsen för andra människors
livsvärldar. Avhandlingsarbetet har visat, att unga vuxna med läshandikapp har
möjlighet att läsa skönlitteratur på ett tolkande sätt. En implikation kunde därför
vara att utbilda samtalsledare, som kan genomföra utvecklande litteratursamtal
tillsammans med unga vuxna lindrigt utvecklingsstörda. En annan implikation
kunde vara att i ett mycket tidigare skede ge möjlighet till tolkande läsning också
för utvecklingsstörda. Risken är stor att man kväver barns läsintresse om de