Den talande bokens poetik - Doria

254
metaperspektiv återgavs i kapitel 7 och pekar tillbaka på formperspektivet. Här
fick lyssnarna ge uttryck för hur de tyckte att den talande boken skall låta.
Fungerade de valda teoretiska perspektiven? Analysen har visat att alla de tre
perspektiven har genererat kunskap om hur lyssnarna tar emot och tolkar
talbokstext, vilket jag diskuterat i avsnitt 8.1. Den valda referensramen har
bidragit till förståelse för vilka faktorer som påverkar läsupplevelsen, när man
lyssnar på en talande bok.
De teoretiskt laddade begreppen i analysarbetet
I de tre inledande kapitlen i avhandlingen byggde jag upp en teoretisk
referensram för projektet kring den talande boken. Syfte och problemställning
presenterades i kapitel 1 och jag beskrev hur talboken använts som en väg till att
kunna ta del av skönlitteratur för två läshandikappade grupper i samhället,
nämligen blinda och synskadade samt dyslektiska barn. Användningen av
talböcker startade ungefär samtidigt i de nordiska länderna, i mitten på 1950talet,
och talboksfältet såg rätt likadant ut under de första decennierna i dessa
länder. Från 1970-talet och framåt har utvecklingen i Sverige varit mycket
expansiv, och Sverige är i dag ett ledande land i hela världen när det gäller både
talboks- och ljudboksområdet. I Finland är kunskapen om talbokens
användningsmöjligheter inte så stor och här finns ett omfattande
upplysningsarbete att göra för att fler läshandikappade grupper i samhället skall
få tillgång till den talande boken.
Jag inte har kunnat finna vetenskaplig forskning, som rör användningen av
talböcker och ljudböcker när det gäller läsning av skönlitteratur. Jag ville ändå
beskriva arenan för den talande boken och jag tydde mig då till specialbibliotek
för synskadade och deras webbplatser, samt ljudboksförlagens webbplatser för
att få fram information om hur denna arena ser ut. Jag gjorde också ett rätt
omfattande sökarbete i tidskrifter och journaler, för att försöka hitta material om
att läsa och tolka skönlitteratur som lästs in som talbok eller ljudbok. Jag hittade
nästan ingenting. Däremot har jag hittat många artiklar i dagstidningar, som
berättat om hur ljudboken blivit allt mer populär som läsform. Jag intervjuade en
mängd olika personer, som arbetar praktiskt med produktion av talböcker och
ljudböcker. I Sverige har man också genomfört många utvecklingsprojekt, som
redovisats i rapporter, som jag har funnit intressanta och som jag hänvisat till i
kapitel 1 och 2. Hildén (2005, 2008), E Nilsson (2005), H Nilsson (1990), Y
Nilsson (2001, 2002, 2005), Nordberg (2005), Winkler (2003, 2008) och
Önnestam (1998, 2000) hör till specialpedagoger, bibliotekarier och journalister,
som skrivit om användningen av talböcker och ljudböcker. Speciellt intressanta
fann jag rapporter om hur man försöker skapa läslust hos lässvaga skolbarn,
ungdomar och vuxna. Inte heller Vägkrogsprojektet i Sverige finns beskrivet i
någon vetenskaplig avhandling, men jag fann det ändå berättigat att referera till
Ekströms & Hjertströms (2006) magisteruppsats, eftersom den säger något både