Den talande bokens poetik - Doria

250
Sökområde 3 – metaperspektivet
Sökområde 3 har jag kallat ”reception gällande form”. Medan informanterna i
litteratursamtalets tolkande fas utmanades när det gäller inlevelse och reflektion
så ombads de i litteratursamtalets tredje del att ta ett steg tillbaka och se på den
talande boken och tala om den som ett minne. I denna fas utmanades alltså
informanternas färdighet att distansera sig till fiktion. Samtidigt inbjöds de till
att artikulera sin estetiska kompetens som en medveten kompetens, kanske till
och med som en metakompetens. Detta sökområde visade sig vara engagerande
och på flera sätt kompetensutvecklande för informanterna. Redan det att de blev
tillfrågade om sin åsikt om hur den talande boken skall låta var positivt
överraskande för dem.
Referensgruppens informanter besatt alla en litterär kompetens, som gjorde att
de kunde diskutera frågan om form. De hade klara uppfattningar om vad som var
bra och vad som var dåligt, och de hade ord att artikulera sina åsikter med. De
gjorde också jämförelser mellan att läsa en bok med ögonen och att läsa en bok
med öronen. Ingen av informanterna i referensgruppen var van att höra på
ljudbok och föredrog därför att läsa på vanligt sätt. Undersökningsgruppens
informanter hade svårt att skilja innehåll och form från varandra; om de
uppfattade att personen i berättelsen var trevlig så tyckte de också att rösten som
läste var trevlig och tvärtom. För dem var det också viktigt att de kände till
personerna som läste. De förhöll sig positivt till dem eftersom de kände igen
rösterna. Detta fynd kan ha betydelse i den didaktiska modellen. För personer
med funktionsnedsättningen lindrig utvecklingsstörning kan det vara bra att de
får träffa inläsarna eller att inläsarna presenteras för dem på något annat sätt, så
att de känns som om de skulle vara bekanta. Philips (2007) framhåller också att
själva lyssnarsituationen för många ljudboksläsare för tankarna till ”the
comforting associations of childhood bedtime stories” och att själva lyssnandet
påminner om en kommunikativ handling – att någon läser högt just för mig.
Referensgruppens informanter betonade att rösten hos dem som läser in en text
måste ha närvaro, annars blir man som lyssnare ointresserad och tappar
koncentrationen.
Formelementen visade sig ha betydelse för meningsskapande.
Informantgrupperna hade olika preferenser. Det gällde t.ex. kvinnligt och
manligt perspektiv. De kvinnliga informanterna ur referensgruppen tyckte bäst
om kvinnorösten, medan männen ur referensgruppen föredrog mansrösten. De
manliga informanterna ur referensgruppen tyckte om ljudeffekterna och tyckte
att det nästan var som att se på film, medan de kvinnliga informanterna tyckte att
ljudeffekterna var för påträngande och störde det egna inre bildskapandet för
mycket. Informanterna i undersökningsgruppen tyckte om både den kvinnliga
och manliga rösten med motiveringen att de kände igen båda rösterna.