Den talande bokens poetik - Doria

249
inte är negativt att de diktat vidare i form av satellittexter. De har ändå bearbetat
sina egna livserfarenheter i skydd av rollkaraktärerna i fiktionen och i
litteratursamtalen har de fått ge ord åt sina levda erfarenheter.
Chambers (1993) metodik för litteratursamtal (processfrågor och jag-undrarfrågor
i stället för varför-frågor) strävar efter att elevernas röst skall stå i fokus.
Genom att reflektera över sina egna tankar och upplevelser och sätta ord på dem
i diskussion eller samtal med andra utvecklas inte bara språket utan eleverna får
också, i bästa fall, en klarare uppfattning om vem de själva är. Ett självständigt
tänkande utvecklas om eleverna utmanas i sin litteraturförståelse genom att
någon frågar efter deras åsikter och är genuint intresserad av att höra vad de har
att säga, menar Chambers. Under forskningsprojektets gång har jag förstått att
det inte är så vanligt att unga vuxna med funktionsnedsättningen lindrig
utvecklingsstörning får möjlighet till litteratursamtal. Därmed går de också miste
om möjligheten att utveckla litterär kompetens. I forskningsprojektet Den
talande bokens poetik har jag utmanat också de unga vuxna med
funktionsnedsättningen lindrig utvecklingsstörning att göra en tolkande läsning.
De har precis som referensgruppens informanter antagit utmaningen och
bearbetat de existentiella frågeställningarna och reflekterat över hur fiktionen
hänger ihop med den egna livsvärlden. En situation från ett litteratursamtal, som
fastnat i mitt minne är den unga funktionsnedsatta kvinnans kommentar att ”det
är nåt konstigt med det här. Jag förstår det inte. Jag måste fundera.”
Konklusioner gällande den tolkande läsningen
Genom analysen av sökområde 2 har modellen bidragit till att synliggöra vilka
möjligheter som ligger i ett öppet dialogiskt och fokuserat litteratursamtal. En
konklusion för denna studie är att inläsningarna och litteratursamtalet har haft
tillräckliga estetiska och poetiska kvaliteter för att bygga föreställningsvärldar
och öppna förståelsehorisonter. En annan konklusion är att undersökningsgruppens
informanter verkar behöva en tydligare guidning genom
litteratursamtalet än referensgruppens informanter. Då undersökningsgruppens
informanter får en öppen fråga om vad novellen handlade om ger de kortfattade
svar och omformar frågan till vem det handlade om. Men genom fokuserade
frågor och genom en litteraturpedagogisk aktivitet, som explicit är inspirerad av
teoretiskt laddade begrepp som meddiktning, aktiv estetisk respons och estetisk
läsning, och genom att erbjuda informanterna att stiga in i föreställningsvärldar
och betrakta texten från de olika positioner, som Langer beskriver, kan egna
existentiella frågeställningar bearbetas och verbaliseras. Den egna kulturella
kontexten blir också tydligare. Genom aktivt medskapande kan nya
föreställningsvärldar öppnas och mening diskuteras. Genom litteratursamtalen
kan informanterna vidga sina förståelsehorisonter och spegla sitt eget liv mot
andras.