Den talande bokens poetik - Doria

236
Referensgruppen, naken version
Den kvinnliga och manliga informanten i referensgruppen är båda nöjda med
den version av novellen Rånet som de fått lyssna till. De tycker att rösten var
klar och tydlig men hade önskat mera engagemang och inlevelse. De har många
åsikter om röstens, tempots, rytmens och pausernas betydelse i en ljudbok.
Rösten skall vara behaglig att lyssna på och den får gärna vara i låg i tonhöjd.
Den kvinnliga informanten anser att en mansröst som läser är bättre än en
kvinnoröst. Den manliga informanten säger att rösten gärna får vara i ett
mittemellanläge och ganska neutral. Den kvinnliga informanten påpekar att man
måste ”känna att det finns en rytm” i läsningen och det är viktigt att ”komma sig
framåt” i berättelsen. Det får inte gå för långsamt. Den manliga informanten vill
inte blanda bort sig och påpekar därför att det inte får bli för rörigt. Att
överdrivet betona olika detaljer gör det hela virrigt och är störande. Båda
informanterna tycker att pauserna i den uppläsning de just hört kunde ha varit
längre, så att de fått tid att skapa sina inre bilder. Det egna inre bildskapandet
lyfts fram som något viktigt. Båda informanterna refererar också till andra
konstformer och medier, dvs. till radioteater, film och tryckt text i en bok och
tycker att lyssnandet är en konstform i sig som inte skall vara som radioteater
eller film utan som skall påminna om när man läser själv. När det gäller frågan
om ljudeffekter är bra i en ljudbok för att underlätta lyssnarens förståelse och
tolkning har informanterna helt olika åsikter. Den kvinnliga informanten tycker
inte att det behövs ljudeffekter, och om de trots allt finns så skall de vara få, och
de skall inte höras hela tiden. Den manliga informanten däremot tycker att
ljudeffekter gärna får finnas, och om de finns så skall de finnas i stor mängd och
helst ligga som en ljudmatta i bakgrunden kontinuerligt. Båda informanterna är
överens om att ljudeffekterna skall vara välgjorda, så att man som lyssnare inte
behöver irritera sig på den tekniskt dåliga kvaliteten. Båda anser också att det
kan finnas en risk med att man lyssnar för mycket på ljudeffekterna om de finns
och att koncentrationen på själva texten i berättelsen då kan bli lidande. För
många och för högljudda ljudeffekter kan bli bullriga och störa perceptionen av
talet. Ljudeffekterna kan också styra lyssnarens tolkning i en viss riktning, något
som informanterna menar kan vara bra ur författarens synvinkel. Lyssnaren
förstår kanske novellen som författaren har tänkt. Men ur lyssnarens perspektiv
är det inte bra om ljudeffekterna styr för mycket, eftersom man som lyssnare vill
tolka och förstå själv. Den kvinnliga informanten tycker också att ljudeffekter
bara skulle förlänga lyssnandet på ljudboken och hon vill lyssna lika snabbt som
om hon skulle läsa själv med ögonen.
7.3.3 Grundläggande beskrivningar – undersökningsgruppens
perspektiv
De fältnära narrativen återfinns i bilaga 4e, som omfattar narrativ 45 till 48.