Den talande bokens poetik - Doria

235
7.3.2 Referensgruppens formdiskussion i jämförande
perspektiv, Rånet
Referensgruppen, effektsatt version
Den kvinnliga och manliga informanten i referensgruppen har helt olika åsikter
om hur det var att lyssna på den effektsatta versionen av novellen Rånet. Den
kvinnliga informanten tycker att det var jobbigt att lyssna därför att effekterna
var alltför påträngande och störde hennes koncentration. Den manliga däremot
tycker om ljudeffekterna och berömmer deras tekniska kvalitet. Han anser att det
var ljudeffekterna som gjorde det hela spännande och som hjälpte honom att
orka lyssna på rösten, som han upplevde som oinspirerad och distanserad.
Lästempot var alltför långsamt med för många pauser. Också den kvinnliga
informanten tycker att tempot var för långsamt och läsningen för tråkig.
Dessutom var texten i sig besvärlig med en massa olika detaljbeskrivningar, som
det var svårt att komma ihåg. Den kvinnliga informanten är märkbart frustrerad
och irriterad. Den manliga är mera accepterande och han för en lång diskussion
med sig själv, där han motiverar varför ett långsamt lästempo kanske är
nödvändigt i talböcker; eftersom lyssnaren inte ser riktiga bilder måste han eller
hon få tid på sig att hinna uppfatta och skapa bilder i sitt eget huvud. Den
manliga informanten tycker att textinnehåll och ljudeffekter stämde överens.
Ljudeffekterna gav upphov till både bilder och känslor hos honom. Också den
kvinnliga informanten tycker att ljudeffekterna talar till känslorna och att det är
lätt att se bilder framför sig över de miljöer där berättelsens handling försiggår,
eftersom ljudeffekterna påminde om situationer hon varit med om i sitt eget liv.
Men hon är också irriterad över att den effektsatta versionen tolkar berättelsen
och styr hennes eget aktiva medskapande för mycket. Hon uttrycker det på detta
sätt: … om man vill skapa egna bilder är det störande med ljudeffekter, som
tolkar allt. Om ljudeffekten kommer för sent eller inte passar in i de bilder man
skapat själv är de också störande. Även om den manliga informanten
uppskattade den effektsatta versionen av novellen Rånet tycker han inte att han
kände några speciella känslor, som det tydligen var meningen att man skulle
uppleva där i slutet. Båda informanterna kan ge rika beskrivningar på olika
ljudeffekter, som förekom på bandet. De är överens om att väl gjorda effekter
kan fungera bra i en ljudbok men om man börjar fundera för mycket på hur de är
gjorda störs koncentrationen och man följer inte med handlingen. Tekniskt
dåliga effekter är störande liksom allt för genomträngande ljud. Ljudeffekterna
skall inte heller överrösta rösten som läser. Den kvinnliga informanten
uppskattar att det var tyst en stund emellanåt, så att hon fick vila öronen.