Den talande bokens poetik - Doria

234
radioteater. Hon försöker hitta motiveringar till varför ljudeffekter skulle vara
bra, nämligen för inlevelsens skull, och hon ger också exempel på nya effekter
som kunde ha funnits med. Hon avslutar i alla fall med att konstatera: Om det
finns effekter skall de inte höras hela tiden och de skall vara få till antalet.
Rösten var enformig och läste utan inlevelse
(Man, referensgruppen, naken)
Den manliga informante, som lyssnat på den nakna uppläsningen av Rånet har
många åsikter om hur rösten skall låta, om tempo och pauser samt ljudeffekter.
Han tycker att uppläsaren hade enformig röst och att han läste utan inlevelse.
Texten var svår att komma ihåg på grund av många detaljer, och informanten
tycker att uppläsaren betonade varje detalj för mycket, att han tog i för mycket i
slutet på meningarna. Betoningen på alla detaljer gör att informanten tycker att
han missade det viktigaste, nämligen personernas tankar. Han blev bortblandad
och kände sig förvirrad. Han säger därför att det viktigaste i en novell berättad
på band är att hänga med i historien, att det inte blir rörigt. Tempot i
uppläsningen uppfattar han som bra, likaså pauserna för de behövs för att
lyssnaren skall hinna strukturera berättelsen i sitt eget huvud. Informanten drar
paralleller till både böcker och film. Bokens struktur framträder i yttre stilistiska
tecken, något som gör det lättare att t.ex. se när något nytt börjar. Film har sina
egna tekniker för samma sak. Informanten anser att inlevelse i rösten och
variation i röstanvändningen är viktiga dramatiska element vid uppläsning på
talbok. Det nonverbala budskapet i rösten, som talar till känslorna, måste komma
fram.
När det gäller ljudeffekter anser den manliga informanten att om det finns
ljudeffekter så skall de förekomma i riklig mängd hela tiden så att man tar in
dem som ett bakgrundsljud. Få effekter då och då gör att man börjar tänka på hur
de är gjorda, vilket tar uppmärksamheten från handlingen i berättelsen.
Informanten säger vidare att man förstår bättre om man ”ser” inre bilder.
Ljudeffekter hjälper en att se i bilder och gör att man lättare kan ”gå” direkt in i
miljön utan att behöva fundera ut hur det ser ut i den. Fantasibilder påminner
ofta om någon miljö där man varit i verkligheten. Informanten är också
medveten om att ljudeffekter kan styra upplevelsen. Om man vill tänka själv är
det inte så bra, och ljudeffekterna skall inte heller överrösta talet så att man inte
hör vad som sägs.