Den talande bokens poetik - Doria

233
skapa egna bilder är det störande med ljudeffekter, som tolkar allt. Om
ljudeffekten kommer för sent eller inte passar in i de bilder man skapat är det
störande. Tekniskt dåliga effekter är störande, alltför genomträngande ljud
likaså.
Jag uppskattade ljudeffekterna!
(Man, referensgruppen, effektsatt)
Den manliga informanten ur referensgruppen uppskattar ljudeffekterna och
tycker att de förstärker upplevelsen av berättelsen genom att han bättre kunde
leva sig in i miljöerna. Han får en klarare uppfattning om var det hela utspelar
sig.
Informanten är imponerad över hur väl effekterna är gjorda och ger en rik
beskrivning av hur de fungerade tekniskt. Han uppehåller sig länge vid den
tekniska utformningen och påpekar också att det kan störa koncentrationen på
vad som händer i berättelsen, om man som lyssnare riktar sin uppmärksamhet
för mycket på hur effekter är gjorda. Dåligt gjorda effekter irriterar, väl gjorda
förstärker intrycket.
Informanten uppskattar ljudeffekterna för att de hjälpte honom att behålla
intresset för berättandet. Han uppfattar nämligen läsningen som distanserad även
om rösten är klar och tydlig. Tempot uppfattar han som alltför lugnt och slött.
Han försöker motivera varför tempot i talböckerna skall vara långsamt – så att
lyssnaren själv skall hinna skapa bilder i sitt eget huvud eftersom lyssnaren inte
ser någonting – men sticker inte under stol med att han i alla fall hade önskat
mera variation. Informanten tycker att textinnehåll och ljudeffekter stämde
överens, men påpekar att han inte kunde känna de känslor som det tydligen var
meningen att man skulle uppleva i slutet.
Rösten var mörk och behaglig
(Kvinna, referensgruppen, naken)
Den kvinnliga informanten ur referensgruppen, som lyssnat till en naken
uppläsning av Rånet uppehåller sig vid röstens, tempots och pausernas funktion.
En neutral, mörk röst är behagligare att lyssna till än en gäll röst i högre register.
Rösten skall tala klart och tydligt, men den får inte vara för överdriven i något
hänseende. Rytmen betyder mycket för den kvinnliga informanten och hon vill
komma framåt i handlingen. En läsrytm mitt emellan snabb och långsam är
därför bäst, och det måste finnas pauser så att man hinner tänka efter, men de får
inte vara för långa.
Den kvinnliga informanten är nöjd med den nakna version av Rånet som hon har
hört. Hon tvivlar på att ljudeffekter skulle ha passat, eftersom hon tycker att de
lätt blir störande. Att lyssna på en bok skall inte vara detsamma som att höra på