Den talande bokens poetik - Doria

228
kvinnliga) rösten, som läste medan den kvinnliga informanten har en positivare
åsikt om hur rösten var. Båda informanterna använder också uttrycken ”skapa
bilder i mitt eget huvud”. Den manliga informanten tycker att inläsningen inte
gjorde det möjligt för honom att skapa de inre bilderna, göra sin egen film, på
basen av vad han hörde. Den kvinnliga däremot tyckte att det var lätt att följa
med i läsningen, leva sig in i historien och skapa sina inre bilder medan hon
lyssnade. Informanterna uttrycker här en önskan om att ljudbokstexten skall
underlätta för lyssnarna att möta texten på sina egna sätt, att den skall göra det
möjligt för dem att tolka och förstå som de själva vill. Läsningen måste
återspegla ett visst mått av engagemang hos uppläsaren, så att lyssnaren inte
behöver irritera sig på att läsningen är för slö. I den efterföljande intervjun har
informanterna många förslag på hur man kan dramatisera läsningen och göra den
intressantare att lyssna på.
Referensgruppen, neutral inläsning
Båda informanterna är överens om att den kvinnliga rösten som läste var klar
och tydlig och att den hade en bra tonhöjd eftersom den fanns i ett mellanläge;
inte för hög och gäll men inte heller för låg och dov. Båda informanterna hade
ändå svårt att hålla koncentrationen i lyssnarsituationen eftersom sättet att läsa
var tråkigt och distanserat. De stördes båda av att det inte fanns någon
överensstämmelse mellan innehåll och form. Den manliga informanten uttrycker
detta förhållande som att ”det nonverbala och det verbala uttrycket inte stämmer
överens”. Den kvinnliga informanten säger att ”rösten skall svara mot känslorna
i berättelsen”. Båda informanterna ger rika beskrivningar på hur man kunnat läsa
för att få mera liv i berättelsen. Den neutrala inläsningen utmanar alltså
lyssnarnas genrekompetens och får informanterna att själva producera många
förslag till hur dramaturgin när det gäller röstanvändningen kunde bli mera
intressant. Den kvinnliga informanten uppehåller sig vid frågan om hur
perception och tolkning hos lyssnaren styrs av rösten som läser på band. En
neutral läsning ger stor frihet att tolka själv, vilket kan vara arbetsamt. En
inlevelsefull läsning innehåller i sig många tolkningar, vilket kanske uppskattas
av den som är lat och inte vill göra arbetet att tolka själv. Hon påpekar också att
uppläsaren måste visa mottagarmedvetenhet; för barn kan man gärna dramatisera
mera med rösten. Den manliga informanten är upptagen av frågan om den
känslomässiga aktiveringen när man lyssnar. Känsloutbrotten skall inte vara
överdrivna och fejkade men läsningen skall ändå få lyssnaren att engagera sig
känslomässigt. Den manliga informanten saknar också ett etiskt
ställningstagande hos uppläsaren. I den aktuella berättelsen tycker han att hon
skulle ha tagit parti för flickan. Han tycker inte att han blev påverkad på något
speciellt sätt. Den kvinnliga informanten däremot tycker att hon började känna
sig ledsen för flickans skull.