Den talande bokens poetik - Doria

227
skulle göra något annat än läsa. Det irriterar honom att det nonverbala och det
verbala uttrycket inte stämmer överens; flickan är egentligen rasande men hon
framställs som om hon skulle vara helt lugn. Han tycker också att uppläsaren
borde ha tagit parti för flickan och med sitt sätt att läsa stöttat henne i kampen
om sin självständighet.
Den manliga informanten önskar en mera dramatiserad läsning och drar
paralleller till Disneykassetter han lyssnat till som barn. Känsloutbrotten skall
inte vara överdrivna och fejkade, men han tycker att man inne i sitt huvud skall
kunna se ”hur de springer omkring”. Genom att ändra tonläge och spela med
tempo, pauser och rytm kan man få fram olika känslor och situationer.
7.2.2 Referensgruppens formdiskussion i jämförande
perspektiv, Chansen
Referensgruppen, inlevelsefull inläsning
Båda informanterna uppfattar den inlevelsefulla inläsningen av novellen
Chansen som neutral och hade önskat mera inlevelse, betoning och tolkning.
Den manliga informanten är märkbart irriterad och besviken över uppläsningen
eftersom han tyckte att uppläsaren var oinspirerad och nästan verkade läsa det
hela mot sin vilja. Han tyckte vidare att rösten var slö och släpig och hade svårt
att hålla sin koncentration. Detta gjorde att han fick luckor i händelseförloppet
och att han inte kunde skapa bilder i sitt eget huvud och inte kunde göra sin egen
film på utgående från vad han hörde. Den kvinnliga informanten har en
positivare inställning till rösten som läste. I början tyckte också hon att den var
lite släpig och att uppläsaren läste för svagt, men hon vande sig så småningom
och konkluderar med att rösten var behaglig och att det var lätt att följa med i
texten för tempo och pausering var bra. Hon tyckte också att det var lätt att leva
sig in i de olika känslotillstånd som beskrivs i berättelsen, och läsningen skapade
bilder i hennes eget huvud. Det hördes bra skillnad på rösten när det var
mamman och när det var flickan som tänkte eller sade något. Både den manliga
och den kvinnliga informanten ger flera exempel på hur man skulle ha kunnat
variera inläsningen för att göra det intressantare att höra på, samt för att
kontrasten mellan mamman och flickan skulle ha blivit ännu större. Flickans röst
kunde ha gjorts mera gäll för att avspegla hennes protest och bitterhet. Moderns
ynklighet och depression kunde ha återspeglats ännu mera i sättet att läsa. Den
manliga informantens irritation ökas också av att han känner att det av honom
förväntas en känslomässig reaktion, som uteblir eftersom han inte kan leva sig in
i berättelsen. Att han inte kan hålla sin koncentration medför också att han fäster
sig mest vid bandets tekniska kvalitet, som han tycker är dålig.
Novellen Chansen lästes av en kvinnlig röst och ett klart mönster för
formperspektiv 2a och 2b är att den manliga informanten är kritisk till (den