Den talande bokens poetik - Doria

225
7.2 Betydelsemönster gällande form i Chansen –
informanternas perspektiv
Den fenomenologiska analysen av de naturliga meningsenheterna, som jag
skapat utgående från informanternas svar på intervjufrågorna om form samt de
analyser i centrala teman som jag gjort, finns återgivna i bilageavdelning,
bilagorna 4c och 4 d. I den löpande texten nedan samlar jag de grundläggande
beskrivningarna för de olika narrativen. Jag diskuterar fynden i jämförande
perspektiv mellan kvinnor och män samt mellan de olika inläsningarna.
7.2.1 Grundläggande beskrivningar – referensgruppens
perspektiv
De fältnära narrativen återfinns i bilaga 4c, som omfattar narrativ 33 till 36.
Rösten gav en känslomässig helhetsupplevelse och fångade intresset
(Kvinna, referensgruppen, inlevelsefull läsning)
Den kvinnliga informanten ur referensgruppen tycker att den inlevelsefulla
läsningen ger en känslomässig helhetsupplevelse, som fångar intresset för
berättelsen men gör det svårt att komma ihåg alla detaljer. Hon är nöjd med
tempo och pausering och tycker att det är lätt att följa med i texten, att läsningen
skapar bilder i hennes eget huvud. Hon uppfattar läsningen som neutral och hade
önskat mera variation, men tycker ändå att hon blev påverkad och att hon kunde
känna sig in i olika känslotillstånd hos berättelsens personer. Hon har synpunkter
på hur man kunde ha varierat läsningen för att göra kontrasten mellan flickan
och mamman ännu större. Hon känner mera sympati för flickan och tycker att
hennes tankar kunde kommit starkare fram.
Berättarrösten var avslagen, slö och tråkig och störde koncentrationen
(Man, referensgruppen, inlevelsefull läsning)
Den manliga informanten ur referensgruppen är irriterad och besviken över
uppläsningen. Han uppfattar berättarrösten som avslagen, slö och tråkig och får
känslan av att uppläsaren gör detta för att hon måste. Han har också negativa
synpunkter på bandets tekniska kvalitet. Tempot uppfattar han som långsamt och
slätstruket, vilket medför att koncentrationen försvann. Han är besviken på att
han inte kunde hålla sitt intresse för berättelsen vid liv och att han därför fick
luckor i händelseförloppet. Han saknar att han till följd av detta inte kunde leva