Den talande bokens poetik - Doria

222
Det är barnsligt att lyssna på talböcker!
(Man, undersökningsgruppen, dialog)
Den manliga informanten ur undersökningsgruppen som lyssnat på
dialogversionen av Bonnie brukar inte lyssna på talböcker och uppfattar det som
barnsligt att göra det. Han kopplar ihop talböcker med kassettböcker som
innehåller sagor. Att lyssna på sagor är ett oviktigt tidsfördriv. Inga tonåringar
lyssnar på talböcker (sagokassetter), de arbetar eller utbildar sig i stället. Han har
positiva minnen från kassettbokslyssnande och sagoläsning tillsammans med
föräldrarna när han var liten och medger att han fortfarande tycker om att lyssna
på sagor i smyg när pappa läser godnattsagor för lillebror i ett annat rum.
Den manliga informanten kan läsa själv, men han läser inte böcker utan
pojktidningar och dagstidningar. Det är viktigt att följa med vad som händer i
världen, ett förhållningssätt han har tillägnat sig genom att läsa LL-bladet i
skolan. Han tycker om humor och skrattar gärna när han läser serietidningar.
Rent principiellt tycker den manliga informanten inte om oljud och han vet att
man inte skall smälla i dörrar och tycker därför att ljudeffekter inte passar sig på
kassettband. Men han förstår att oljud ibland hör ihop med själva berättelsen.
Om det passar in med handlingen i sagan får det nog vara effekter, då stör det
inte. Han vill att rösterna skall vara snälla, att de skall läsa långsamt och högt
och tydligt så att man hör vad de säger och lättare kan följa med. Han tycker att
det är lättare att uppfatta vad som sägs om det är en röst som läser, men det blir
trevligare om det är två röster. Han vill inte heller bestämma om det skall vara
en eller två röster utan säger att det beror på hur berättelsen är och vad den
kräver.
7.1.4 Diskussion om form i jämförande perspektiv, Bonnie
Undersökningsgruppen, monolog
Hos de unga lindrigt utvecklingsstörda informanterna framkom inget uttalat
genusperspektiv utan den kvinnliga och manliga informanten i
undersökningsgruppen har likartade åsikter om hur det var att lyssna på novellen
Bonnie inläst på band i monologform. I förgrunden för deras perception står
önskan om normalitet, vilket gör att de inte egentligen svarar på frågan om form
(Hur skall den talande boken låta?) utan formar om frågan till om det är normalt
att ungdomar hör på kassetter med talbokstext. Och eftersom de definierar
kassetter med talbokstext som sagokassetter, är deras svar, att det inte är det.
”Normala” ungdomar lyssnar inte på sagokassetter. Normala ungdomar lyssnar
nog på kassetter och cd-skivor, men då skall det vara musik på dem. Det är bara
små barn, som inte kan läsa själva, som lyssnar på sagokassetter. För de unga,