Den talande bokens poetik - Doria

221
Rösterna skall vara spännande att lyssna på!
(Kvinna, undersökningsgruppen, dialog)
Den kvinnliga informanten ur undersökningsgruppen har en dubbel inställning
till det att lyssna på kassettbok. Hon tycker egentligen om att lyssna på talbok,
eftersom hon har positiva minnen av lyssnarsituationer från barndomen, då det
att lyssna ofta var kopplat till sagoläsning i förbindelse med att lägga sig för att
sova, dvs. till närhet med föräldrarna. Lyssnandet var därför skönt och
avslappnande, gav trygghet. Att höra bekanta röster läsa dialogvarianten av
Bonnie känns bra och för tankarna till andra berättelser hon hört läsas som
talbok. Hon kan namnge flera böcker hon minns. I dagens läge vill hon helst läsa
själv och uppfattar det att lyssna på kassettbok som barnsligt, även om det
händer att hon ibland lånar en kassett på bibliotek. Hon betonar starkt att hon
kan läsa själv och att hon också gör det ofta. Hon räknar upp olika böcker hon
läst. Det hon läser är vanligt och normalt, flickböcker eller dagstidningar. Det är
trevligt att läsa spännande saker som deckare eller drömma sig bort i historiska
romaner eller fantasiberättelser, ”som inte har någon mening”. Det är också
viktigt att följa med sin tid och veta vad som händer i samhället, speciellt när det
gäller de handikappades situation. Hon uppskattar LL-bladet eftersom texten är
lättläst och det därför är lätt att förstå vad det handlar om. Den kvinnliga
informanten läser också vanliga dagstidningar men om texten blir för svår eller
ointressant tittar hon bara på bilderna och bläddrar igenom tidningen.
När det gäller talboken säger hon att det är viktigt att uppläsaren inte läser för
fort, det skall vara lugnt och ”passligt” tempo, så att man hinner med. Rösterna
skall läsa ”ungefär som vi andra läser”, inte på något speciellt sätt annars. De
skall vara snälla och milda men gärna spännande. Två röster är bättre än en, det
är mera varierat och intressant. Det hjälper också till att hänga med bättre och att
orka koncentrera sig på att lyssna när man måste skärpa sig varje gång rösten
byter till den andra. En ljus och en mörk röst är mera spännande än om det bara
är en. Ljudeffekter är bra om de är vanliga och snälla, men de får inte störa eller
vara olämpliga eller elaka. Om de är vanliga beskriver de situationen så att man
förstår den bättre. Musik får det gärna vara om den är bra eller om artisterna
sjunger på svensk. Den kvinnliga informanten refererar till musik i allmänhet
och inte specifikt till bakgrundsmusik i själva berättelsen. Inga tankepauser
behövs och hon vet egentligen inte vad tankepaus betyder.
Den kvinnliga informant som har lyssnat på dialogversionen av Bonnie kan föra
en diskussion om det att läsa och lyssna på litteratur. Lyssnarsituationen med
efterföljande intervju väcker hos henne minnen om böcker hon läst eller lyssnat
på tidigare. När det gäller rösten hos den som läser refererar hon till hur hon vill
att röster i allmänhet skall vara – milda och snälla, men hon intar också ett
metaperspektiv när hon talar om dem som ljusa och mörka och att de skall vara
spännande och intressanta att lyssna på. Hon blir också medskapande när hon
föreslår lämpliga ljudeffekter till den story hon just hört.