Den talande bokens poetik - Doria

220
ungdomstidningar och ungdomsböcker, inte sagor. Om ungdomar lyssnar på
kassetter så är det musik på dem.
Den kvinnliga informanten känner igen rösten som läste från tidigare
lyssnarsituationer och har positiva minnen både i förhållande till sådana tillfällen
och till rösten, som hon uppfattar som en bekant. När hon var liten tyckte hon
om när föräldrarna läste för henne.
När det gäller frågan om hur rösterna på band skall vara refererar den kvinnliga
informanten till sin önskan om hur röster generellt skall vara i hennes liv, dvs.
normala och snälla. För henne är det också viktigt rent generellt att hänga med
och förstå vad människor pratar om. Därför skall det finnas så lite störande
element som möjligt i kommunikationen; inga ljudeffekter (speciellt inte
smällande dörrar), inte flera röster, som gör att man blandar bort sig. Lästempot
får vara långsamt med pauser så att man hinner tänka efter och förstå.
Jag tyckte om rösten, den var bekant!
(Man, undersökningsgruppen, monolog)
Den manliga informanten ur undersökningsgruppen, som lyssnat på
monologversionen av Bonnie tycker spontant om rösten som läste, för den är
bekant för honom från förr. Men han tycker inte om att höra på kassettböcker,
det är barnsligt. Han lyssnar hellre på musikkassetter eller ser på videoband
eftersom han gärna ser på bilder samtidigt som han lyssnar. Han tycker om när
mamma läser för honom ibland, men han vill också vara självständig och läsa
själv. Han läser dagstidningar och LL-bladet, som handlar bl.a. om
utvecklingsstördas situation.
För den manliga informanten är det viktigt att inte bli bortblandad, att förstå vad
allt handlar om. Därför föredrar han en röst framför flera för då är det lättare att
uppfatta och höra vad som sägs och vem det är som säger något. Han jämför
lyssnarsituationen med situationen för en hörselskadad med hörapparat: om det
är mycket ovidkommande ljud eller om flera människor pratar på samma gång
så blir det omöjligt att uppfatta och förstå någonting för den hörselskadade. Han
betonar att han inte vill bli störd när han skall lyssna, att han vill kunna
koncentrera sig. Även om han gärna lyssnar på musik och tycker att ljudeffekter
som t.ex. regn är trevliga vill han hellre ha det helt tyst när han skall lyssna. Den
manliga informanten vill inte bestämma hur andra skall göra och läsa, de får
göra som de själva tycker är bäst. Rent generellt tycker han att rösterna skall
vara snälla och något som han kallar ’släta’.