Den talande bokens poetik - Doria

216
för långsamt och effekterna styr för mycket. Musik mellan textdelarna
distraherar också. En mörk röst är bättre än en ljus, och informanten föredrar en
röst framför två, men om det finns två röster skall de vara så olika varandra som
möjligt för att man lättare skall kunna hålla reda på vem som är vem.
Rösten i den uppläsning som informanten lyssnat på uppfattade hon som
behaglig men ändå tråkig och slö. Hon hade önskat mera inlevelse, eftersom hon
hade svårt att hålla koncentrationen. Tempot var för långsamt och pauserna för
långa. Långa pauser gör att man börjar tänka på annat och tappar tråden i
berättelsen.
Rösten var klar och tydlig och inte för känsloladdad
(Man, referens, monolog)
För den manliga informanten ur referensgruppen aktiveras hans kognitiva
schema för hur en saga skall berättas. Han har en klar uppfattning om hur
sagoberättandet skall gå till och vad som passar och vad som inte passar in i det.
Han anser att en saga skall berättas av en person, ”som gärna får vara mysig”.
Formuleringen för tankarna till små, trygga sammanhang, där man kan slappna
av och där direktkontakten mellan berättare och lyssnare är viktig (jfr Philips
2007). Ljudeffekter och musik passar inte in. Dels bryter de tråden i berättelsen,
och dels för de tankarna till radioteater eller något som han kallar halvfilm.
Tempot i berättelsen var långsamt, men det får det vara när man berättar, för då
vill man ta in storyn, låta sig påverkas och tänka efter. Samtidigt säger
informanten att han uppskattade rösten för att den var neutral, klar och stark, för
rösten skall inte vara för känsloladdad. Ett alltför långsamt tempo medför
övertydlighet, vilket är tråkigt.
Den manliga rösten artikulerade för mycket, kvinnans röst var naturlig
(Kvinna, referens, dialog)
Den kvinnliga informanten ur referensgruppen uppskattar det naturliga när det
gäller både användning av röst och lästempo. Hon vill att lyssnarsituationen
skall påminna om när man läser själv. När hon läser själv vill hon komma framåt
i handlingen i berättelsen och allt som för bort från handlingen är störande.
Därför tycker hon inte att det behöver finnas tankepauser eller musik på bandet.
Små ljudeffekter kan visserligen göra berättelsen mera naturlig och verklig, men
det skall inte vara för mycket. Lästempot skall likna det naturliga taltempot. I
den version hon hörde saknade hon friheten och tyckte att hon måste sätta
onödig energi på att förhålla sig till rösterna, eftersom hon tyckte att de var för
olika både när det gäller tonhöjd och styrka. Hon tyckte inte om mannens röst
eftersom han artikulerade för mycket och läste för långsamt. Kvinnans röst
tyckte hon om för den var naturlig och hade ett lästempo som liknade vanligt tal.