Den talande bokens poetik - Doria

214
Dessutom stör två röster koncentrationen eftersom lyssnaren måste förhålla sig
till rösterna. På samma sätt stör den neutrala inläsningen och den effektsatta
versionen informanternas koncentrationsförmåga, vilket påverkade tolkningarna
så att de blev mera distanserade och ytliga. En naken uppläsning utan
ljudeffekter låter lyssnarna gå in i föreställningsvärldarna och göra egna
upptäckter och tolkningar bättre än en effektsatt inläsning. En inlevelsefull
inläsning ger lyssnarna möjlighet att göra djupa tolkningar, som rör vid
existentiella frågeställningar. En neutral och oengagerad inläsning gör lyssnarna
trötta och omotiverade att arbeta med djupare tolkningsarbete.
Receptionen i estetiskt perspektiv har resulterat i 24 olika förtätade narrativa
konstruktioner, som beskriver de två lyssnargruppernas tolkningsmönster. Två
olika diskurser växer fram. Referensgruppens informanter tolkar utgående från
en diskurs, som jag vill kalla en estetisk diskurs, vilket innebär att de tolkar
utgående från en estetisk kompetens, där färdigheten att distansera sig från
fiktionen har avgörande betydelse. De finns hela tiden i fiktionskontraktet och
har inga svårigheter att hålla reda på fiktion och verklighet. Deras kulturella
schema stiger fram som mest styrande för tolkningen, inte minst det manliga och
det kvinnliga perspektivet (analytisk och objektiv eller inriktning på känslor och
relationer) men också deras tidigare erfarenheter av skönlitteratur och de
mönster för tolkning som de lärt sig via det. I Rosenblatts termer gör de en
estetisk läsning, där det personliga och känslomässiga, de egna erfarenheterna,
de egna värderingarna och den egna kulturella förståelsen får vara med i
tolkningsarbetet. Tolkningarna blir ändå inte helt subjektiva utan referens till den
skönlitterära text, som är utgångspunkt för receptionen. Undersökningsgruppens
informanter tolkar utgående från en diskurs som jag kallar en livsvärldsdiskurs.
De berörs starkt av de existentiella teman som de olika novelltexterna öppnar
för. Genom beskydd av fiktionen blir de meddiktande författare, men de skriver
vidare i form av satellittexter. De egna konkreta livserfarenheterna slår starkt
igenom som tolkningsmönster liksom uppfostrans normer och den kulturella
erfarenheten av att vara del i en tolkningsgemenskap som lindrigt
utvecklingsstörd. Självkänslans betydelse för tolkningen stiger klart fram som ett
strukturerande element hos undersökningsgruppen.
Sammanfattningsvis kan alltså sägas att alla inläsningar fungerade och
receptionsanalysen visar att alla informanter vid alla lyssnartillfällen har gjort
estetiska läsningar, så som ”estetisk läsning” definierats i kapitel 3. Att
inläsningarna var av god konstnärlig kvalitet har betydelse för receptionen, men
av stor betydelse är också litteratursamtalen och den guidning via ”scaffolding”
(Wood, Bruner, & Ross 1976), som informanterna ges i samtalet.
Intervjufrågorna riktar uppmärksamheten mot vissa frågeställningar, som
utmanar informanternas förståelse av texten. Så uppstår existentiella möten där
”valv efter valv öppnar sig oändligt” (Tomas Tranströmer, 1989).