Den talande bokens poetik - Doria

209
Inte tror jag att det var vanligt att det gick på tok för honom (21KE, 22KE). Det var
väl bara en sån dag (22KE). Och då han skämdes också så (23KE). Men där i slutet
av berättelsen tror jag nog att han funderade mycket på ”varför gjorde jag det här nu
egentligen?” (22KE, 24KE). Att ”vad har jag nu riktigt gjort?” (22KE). Och så tror
jag att han tänkte på flickan också (21KE). Och så hade han dåligt samvete (21-
24KE) ett riktigt stort samvete (24KE). Men jag tycker inte synd om honom (21-
24KE), inte någå mycke´ i alla fall (24KE). Bara för att han inte hade några kamrater
(23KE). För han verkade väldigt ensam (21KE, 23KE, 24KE).
Det är svårt att veta vad jag skulle ha gjort själv (21KE), jag vet inte (21KE). Var han
arbetslös den där pojken? Eller gick han i skolan? (21KE). Kanske skulle jag ha gjort
likadant, råna (22KE). Eller så sku jag genast ha gått till socialen (23KE) eller till
polisen (24KE). Om jag skulle ha varit hans vän sku´ jag ha sagt, att han ska gå och
anmäla sig, för man får lindrigare straff då man går själv, liksom frivilligt (22KE).
Och så sku jag ha sagt ”gå härifrån” (23KE). Jag sku int’ ha trösta honom i alla fall
(24KE).
Enligt den kvinnliga informanten berodde Rånet på en tillfällighet och hon tror
att Robert skämdes över att han hade skrämt flickan och ångrade att han rånat
henne. Informanten identifierar sig med flickrollen, och trots att hon uppfattar att
Robert är ensam och kan tycka synd om honom för det, skulle hon inte trösta
honom därför att han gjorde fel mot flickan. Hennes copingstrategi för att klara
av mobbning kommer till uttryck i orden ”gå härifrån”. Hennes positiva
människosyn får henne att tro att det nog går bra för Robert till slut i alla fall.
Han blir fast, bekänner, ångrar sig ”och så gick det bra nog för honom till slut”.
6.3.8 Han började springa när expediten kom
Den manliga informanten ur undersökningsgruppen som har fått lyssna på den
effektsatta versionen av novellen Rånet blir påverkad av ljudeffekterna. Vid hans
tolkning och meningsskapande aktiveras nämligen precis som hos den manliga
informanten ur referensgruppen hans skript för actionfilm, dvs. spänning. Han
uppehåller sig vid sekvenserna när Robert är rädd för att bli ertappad och när han
springer undan verkliga och inbillade förföljare. Han beskriver många akustiska
intryck på ett sätt som tyder på att han skapat inre bilder av händelseförloppet.
Han minns detaljer bättre och han använder också direkt anföring, när han med
egna ord återberättar olika scener i talbokstexten, vilket tyder på att han levt sig
in i berättelsen.
Han började springa när expediten kom, han var rädd (29ME).
Han trodde inte att han sku gå dit nå mera sen (30ME). För han var rädd att hon
skulle polisanmäla det (32ME). Och han blev väl rädd att nån sku komma och märka
honom (29ME) så därför sprang han över trottoaren och knuffa kvinnorna över
trottoaren (30ME). Bilarna bromsade till, hjulen skrek (30ME). Till slut gick han till
stranden och gråter (30ME). Tittar ner i kalla vattnet (30KE).
På McDonalds kände han sig rädd (29ME) och nervös (32ME). Han visste inte om en
expedit kom och sa: ”vill du köpa?” – ”Nä, jag sku int’ vila ha nånting, jag kommer