Den talande bokens poetik - Doria

207
innan han kommer därifrån annars märker de honom (34MN). Polisen vet ingenting
om det men de kan fara dit och undersöka (34MN).
När han satt på kajen tänkte han på flickan i bageriet (35MN).
Den manliga informanten kan leva sig in i hur det känns att skämmas för att man
gjort något som inte är tillåtet och han kan beskriva hur det känns att vara nervös
över att bli upptäckt.
I kön till Mcdonalds kände han sig inte alls bra (36MN), han var darrig (33MN) och
upphetsad (35MN), inte alls trygg (34MN).
Pojken var rädd för polisen (35MN) och han var också rädd att nån sku märka honom
(33MN). Han blev så rädd att han sprang sin väg. (34MN).
Liksom de övriga informanterna tar han starkt avstånd från Roberts
stöldbeteende. Själv skulle informanten ha försökt få ett arbete för att få pengar
och om det inte lyckats, utan han skulle ha hamnat i en farlig situation, där han
kanske skulle ha lockats till stöld, skulle han helt enkelt ha gått ut och farit hem.
Han ser bristen på pengar som den avgörande orsaken till varför Robert rånade
”och tog alla de där sakerna”. Åt Robert skulle han ha sagt, ”att man inte
egentligen får göra så där” och om han inte skulle komma till rätta med Robert
på något annat sätt skulle han tillkalla polis. Framtidsutsikterna för Robert tolkar
informanten som ganska dåliga. Han tror inte att Robert klarade sig, han var
efterlyst och blev fast. Att bli fast är inte roligt.
I början av intervjun är informanten uppfylld av kafémiljön och känslan av
förälskelse, som han kan känna igen som en längtan hos sig själv. Under senare
delen av intervjun verkar det vara rädslan för att bli upptäckt, som gör starkast
intryck på honom och som står i förgrunden för hans meningsskapande.
Diskussionen tycks skapa en kognitiv dissonans hos honom. Han rör ihop
scenerna från början, mitten och slutet av berättelsen vilket gör att han inte
riktigt får klart för sig orsak och verkan. Han plockar upp olika fragment av
historien och när han försöker skapa mening och begriplighet använder han sig
av sina inre modeller för hur det brukar hänga ihop. I förgrunden för
informantens tolkning står något man kan kalla samvetets röst och det kognitiva
schemat för vad som är rätt och riktigt. Informanten är helt på det klara med att
man inte skall stjäla men han tycker också synd om Robert för att han var fylld
av känslor, som informanten uppfattar som negativa (rädd, ensam, arg, sur, elak,
svartsjuk) och för att han hela tiden måste vara rädd för att bli upptäckt.
Samtidigt tycker informanten att det är bra att Robert skäms över vad han gjort.
Och jag tror nog att han hade dåligt samvete när han gjort så där (33-36MN). Det är
klart det (34MN). Jag skulle inte ha gjort så där (33-36MN).
Jag skulle väl ha sagt att man inte egentligen får göra så där (33MN). Frågat att varför
gjorde, varför tjuv (33MN).
Den manliga informanten från undersökningsgruppen, som har fått lyssna på den
nakna versionen av Rånet gör ibland mycket konkreta associationer (på kajen