Den talande bokens poetik - Doria

205
De existentiella teman informanten identifierar och diskuterar är ensamhet och
utanförskap, rädsla för att göra fel, skamkänslor för att man gör fel, längtan efter
romantik och kärlek samt längtan efter att bli bekräftad som en kompetent
person som kan någonting. Kafémiljön är tilltalande för informanten, och det är
vid beskrivningen av vad som händer där som hon allra mest expanderar utöver
texten och projicerar in sina egna önskningar och tankar:
Han tyckte att flickan i kaféet var snäll och trevlig (26KN) och tänkte att han sku´
nog trivas där i kafé (27KN). Han stanna’ kvar där för att han ville titta på henne
(28KN) och för att han skulle få se andra människor också (27KN). Och så var det väl
det att den där flickan kom och prata med honom (25KN). Och så funderade han på
hur de arbetar på det här kaféet (26KN).
Han stal den där kassan för att han inte har några pengar (25KN, 28KN) och för att
han ville visa att han kan nog han också (28KN). Och så ville han väl få nån lön
också (27KN). Nå först steg han upp från bordet och sa ”får jag en kopp kaffe till?”
sa han, och så for han själv och tog fram vapnet och gick till flickan och sa ”ta hit
pengarna!” (26KN). Han tänkte väl göra mord, eller vad det nu var (26KN).
Robert refererar hon till som ”pojken” och hon uppfattar honom som ”ganska
rädd och försiktig och skrämd och som en som ofta märkte att han gjort helt fel”.
Till följd av att han ofta gör fel och faktiskt inte riktigt vet hur man skall bete sig
rätt har han ofta skamkänslor, något som informanten känner igen. Hon uppfattar
honom som väldigt ensam och tror inte att han har någon riktig vän, bara såna
där tanter, som kommer och hälsar på. Informanten tycker därför synd om
Robert och vill gärna trösta och vägleda honom.
Den här pojken var nog ganska rädd och försiktig och skrämd och hade liksom inte
gjort nå sånt här förr och märkte att han gjorde helt fel (28KN).
Han blev rädd och upphetsad för att han märkte att han gjorde fel (28KN).
Han var deppig och sur och han ville nog bort från allt det där (25KN). Han tänkte att
han var misslyckad och varför gjorde han det (28KN).
Jag tycker nog på någå sätt synd om honom nog (26KN, 28KN), därför att allting
gick på tok och varför sku han ta läder (25KN) ... jag kan inte förstå det, varför tog
han pengarna från den där, eller han ville ha pengarna, men jag minns inte om han
tog dem, men jag tycker nog synd om honom, faktiskt (25KN). Jag vet inte varför
han gjorde allt det där, jag vet inte varför (25KN).
Inte tror jag han hade några vänner, han hade inga vänner alls (25KN, 27KN). Inte
vad jag hörde på bandet åtminstone (25KN). Han hade bara såna där tanter som kom
och prata med honom, men han hade inga vänner åtminstone, det hade han inte
(25KN), ingen flickvän heller (26KN). Det verkade nog som om han skulle ha varit
helt ensam (28KN). Om jag skulle ha varit hans vän så skulle jag ha sagt åt honom
att han ska sluta med det där ... det där upphetsade och försöka vara ordentlig och
inte stjäla (25KN). Absolut inte alls det (25KN). Jag skulle ha sagt: ”Så där skall man
inte göra på riktigt” (26KN). Och så skulle jag väl ha försökt trösta honom och sagt
att ”du vet nu nästa gång att man skall inte göra så där” (28KN).
Bristen på pengar ser den kvinnliga informanten som orsak till att Robert stjäl
och rånar. De flesta i referensgruppen läste in ett hämndmotiv i det att Robert
hotade och stal. Den kvinnliga informanten läser in ett kompensationsbehov.