Den talande bokens poetik - Doria

204
6.3.5 Jag tycker synd om dig, min olycksbroder
Den kvinnliga informanten ur undersökningsgruppen som har fått lyssna på den
nakna uppläsningen av novellen Rånet engageras av berättelsens innehåll. Den
rör vid hennes egen livsvärld på många sätt, och de existentiella värden som
lyssnaren eller läsaren exponeras för kan hon känna igen som viktiga teman i
eget liv. Dessutom tycker hon att intrigen är spännande. Hon beskriver miljöer
och händelser på ett rikt sätt, som om hon skulle se dem för sin ”inre syn”, som
bilder i huvudet. Hennes beskrivningar är aktivitetsinriktade och hon använder
många verb. Hon använder också många direkta anföringar. Detta kan ses som
estetisk dubblering. Hon uppfattar i hög grad berättelsen om Robert som en sann
berättelse ur livet. Att hon inte kan distansera sig kan bero på hennes kognitiva
handikapp. I förgrunden för hennes tolkning står alltså identifikation. Robert
uppfattar hon som en olycksbroder, som hon tycker synd om och kan identifiera
sig med. Vid flera tillfällen stiger hon i alla fall ur den fiktiva kontexten och
kommenterar och värderar.
Men det sku´ inte räcka nå långt (25KN).
Inte vad jag hörde på bandet åtminstone (25KN).
Sen tänkte han pröva en annan lösning och han märkte också att den var dålig
(28KN).
Men den där polisen steg bara in i sin egen polisbil och for iväg ... (26KN, 28KN).
Enligt Larsson (1989) behandlar den naiva läsaren en text som en satellittext.
Det betyder att den naiva läsaren har svårt att stiga ur sitt eget textuniversum, sin
egen egocentriska värld därför att hon eller han inte har erövrat kompetens för
perspektivbyte. Man kan se den kvinnliga informanten som en naiv läsare, men
man kan också i Rosenblatts (2002, 10) termer säga att informanten ändå gör en
estetisk läsning. Vid tolkningen startar hon i sina egna erfarenheter av vad hon
tänkt och känt när hon försöker skapa mening i sin läsning av texten. Textens
och hennes egen värld tränger in i varandra i en icke-lineär och ömsesidig framoch-tillbakarörelse,
varvid mening skapas. Informanten kopplar ihop början,
mitten och slut när hon försöker beskriva hur hon uppfattar Roberts personlighet
och hur hon tror att han tänkt i olika situationer. Rosenblatt kallade denna framoch-tillbakarörelse,
detta händelseförlopp för en transaktion. Informanten
upplever och genomlever de stämningar, scener och situationer som skapas
genom transaktionen (spiralrörelsen mellan den fiktiva och den verkliga världen)
och detta är enligt Rosenblatt kännetecknande för en estetisk läsning.
Informanten expanderar också utöver talbokstexten genom att projicera in sina
egna erfarenheter och önskningar i den fiktiva texten. Ibland är hon klar över att
Robert inte finns på riktigt, ibland stiger hon ur fiktionskontraktet och
kommenterar (”int’ va’ ja’ hörde på bandet i alla fall”). Hon svarar ibland på en
konkretare nivå än den som efterfrågas, och hon använder sig också av skript för
olika situationer som hon tillägnat sig i det verkliga livet.