Den talande bokens poetik - Doria

200
situationen råkade ut för tillfälligheternas spel och gjorde sådant som egentligen
inte var meningen. En bidragande orsak till detta var hans ensamhet och
kontaktbehov:
Den här Robert verkade ganska nedstämd (3KE) och depressiv (4KE) tyckte jag. Han
var ganska olycklig (1KE) och tyckte synd om sig själv (4KE). ... Det verkade som
om han skulle ha stängt ut alla andra, han rörde ju sig ute ensam hela tiden (1KE) ...
han hade knappast nå´n sån där riktigt nära vän (4KE) . Han verkade också ganska
ombytlig (1KE), ganska impulsiv (2KE), att omgivningen påverkade honom
jättemycket (1KE). Där i början verkade han ganska lugn, men sen svängde det
plötsligt ... så att han skulle råna ... det var väl säkert inte meningen riktigt (2KE).
... egentligen tror jag att han råna henne för att han ville ha kontakt (1KE). Han tyckte
att hon var vacker och kanske egentligen skulle ha velat ha kontakt på annat vis, men
att det här var en så helt bisarr situation för honom också så att (1KE)...
Det verkade int’ som om han sku´ ha råna förut, utan att det blev som ett infall, så att
det blev lite som kontraster där som säkert verkade upphetsande (1KE). Och
egentligen tror jag att han inte riktigt visste vad han gjorde (2KE), han blev liksom ...
han tänkte liksom att ”au, jag gjorde det här nu, att det var ju inte riktigt meningen”
(2KE). Och så blev han säkert både rädd och upphetsad för att han gjorde nånting fel
(3KE).
... när han satt där på kajen tror jag nog att han tyckte lite synd om sig själv (4KE).
Han tänkte väl nog att ”nej, nu har jag gjort fel, att nu sku jag nog behöva börja göra
någonting bättre” ... när han nu börja gråta också så (2KE). Han skulle väl inte ha
velat vara med mera (3KE). Kanske han skämdes för vad han hade gjort (4KE).
Allting hade skitit sig för honom (1KE). Så jag tror nog att han verkligen skämdes för
allt han gjort (1-4KE) eftersom han satt där och kände sig misslyckad (1KE). Och
kanske han inte egentligen ville råna den där flickan, han fick bara ett infall att han
skulle göra det (1KE).
Informanten vill se positivt på huvudpersonen. Hon vill se honom som en person i
samverkan med sin sociala miljö, där han på något sätt ändå försöker förverkliga sig
själv. Till humöret uppfattar hon Robert som depressiv och olycklig och hon
tillskriver honom också en mängd andra känslor, som trots att hon tar avstånd från
hans handlande ändå gör honom ”normal” och mänsklig:
Han blev väl lite småkär i flickan på kaféet, när han satt där (1KE, 4KE) ...
Han blev lite avundsjuk (4KE) ... och svartsjuk (2, 3, 4KE) ...
Han var på något sätt var arg för att hon hade det mycket bättre än han (1KE)...
Kanske blev han besviken på henne (3KE) ...
Så blev han säkert både rädd och upphetsad för att han gjorde nånting fel (3KE) ...
Sen var han ju rädd för att bli upptäckt (2KE) ...
Han tyckte lite synd om sig själv (4KE) ...
Han skämdes för vad han hade gjort (4KE) ...
Han verkade så där ångerfull på något vis (1KE, 2KE) ...
Den kvinnliga informanten visar stor inlevelse i hur Robert kände sig.
Talbokstexten engagerar henne och hon försöker förstå varför Robert gjorde det