Den talande bokens poetik - Doria

199
hennes veck på halsen och sen så bilda´ han sig sina egna uppfattningar i fantasin hur
hennes kropp såg ut (14MN) ... så hade hon ljust hår (13MN, 14MN) och fint ansikte
tyckte han (13MN), och sen var hon ungefär i samma ålder som han (14MN), 20 år
(13MN) så ... han tyckte om henne ... lite (16MN).
När hennes pojkvän kom dit blev han svartsjuk (13, 14, 16MN) och avundsjuk
(15MN). Han såg när dom kysstes där bakom och så ... när han inte hade någon egen
flickvän ... till sist så äcklade de där tankarna honom så mycket att han måste gå ut
(14MN). Han blev lite generad (15MN) och tänkte att varför sitter han här och tänker
sånt där (15MN) och så sprang han ut (15MN) Det kan hända att ... äää ...mmm ....
kanske han hade en sån uppfostran att han trodde ... att ... man inte får tänka så ....
alltså, fantisera om flickan på det där viset (16MN). Puh, det var en svår fråga (skratt)
(16MN)! Men sen när han råna´ henne så tror jag också att det helt enkelt var det
enda sättet han vågade ta kontakt med henne på (skratt) (16MN). Det var ju ett
ganska konstigt sätt att ta kontakt med flickan, men ... (16MN). Åtminstone berodde
det på att han själv inte hade nån flickvän (13MN, 15MN) att han var svartsjuk
(13MN, 15MN). Han sku´ som hämnas (15MN) fast det kanske är fel sätt (15MN). Att
han skulle ha rånat henne enbart på grund av pengabrist när han inte hade något jobb
och pengabehov har jag svårt att tro på (14MN).
Sen när han blev rädd och upphetsad tror jag att det berodde på att han märkte att han
hade kontrollen (15MN). Han blev upphetsad när han fick som han ville ... när han
som märkte att hon blev rädd (15MN). Och hur konstigt det än låter så tror jag att
(skratt) mmm (16MN) .. jaa .. nå han fick ju på ett sätt vara nära henne ... han hotade
henne, men på ett sätt tror jag att han ... liksom trodde att han .. stötte på henne på
något sätt fast han ... (16MN). För han tyckte om den där flickan i alla fall på något
vis (15MN).
Den manliga informanten, som lyssnat på den nakna versionen av novellen
Rånet expanderar alltså i intervjusituationen långt utöver texten och går precis
som den kvinnliga informanten in som meddiktare när han försöker förstå varför
Robert betedde sig som han gjorde. Han beskriver både tankar och känslor som
han tillskriver huvudpersonen. Han går in och ut ur den fiktiva kontexten genom
att ibland beskriva inifrån vad Robert tänker och känner, för att sedan se på vad
han sagt utifrån och kommentera och värdera Roberts agerande. Som meddiktare
ger han många förslag på vilka orsaker som kan ligga bakom Roberts beteende.
Han ger också många förslag på hur Robert kunde ha gjort i stället.
6.3.3 Det var väl säkert inte meningen riktigt
I förgrunden för tolkning hos den kvinnliga informant som fått lyssna på en
effektsatt uppläsning av novellen Rånet står ett empatiskt medkännande, på
samma sätt som för den kvinnliga informanten som lyssnat på den nakna
uppläsningen. Hos den kvinnliga informanten som lyssnat på den effektsatta
versionen framträder den humanistiska människosynen som grund för
meningsskapandet ännu tydligare. Informanten använder förnamnet Robert när
hon talar om hur hon uppfattade huvudpersonen och talar inte om honom som
”pojken”. Hon uppfattar honom alltså som mera vuxen och utgår ifrån att han i
grunden är god och kan ta ansvar för sitt handlande, men att han i den aktuella