Den talande bokens poetik - Doria

197
I förgrunden för den kvinnliga informantens tolkning står ett empatiskt
medkännande. Moraliskt tar hon klart avstånd från de handlingar som Robert
begick, men hon har förståelse för att situationen utvecklades som den gjorde.
Hon uppfattar den unga mannen som ”en pojke” och tycker han verkar
deprimerad, osäker, ensam och impulsiv. Hon identifierar förändringar i hans
känslolägen; från början verkade han ganska lugn, men så började han göra
förhastade saker och mot slutet av berättelsen handlade han helt instinktivt. Som
det starkaste motivet för pojkens beteende ser hon längtan efter gemenskap: han
ville väl prata med nån, han ville väl ha kontakt med den där flickan på kaféet.
Till följd av sin svaga självkänsla tar han alla motgångar som bevis på hur
misslyckad han är som människa. När han känner svartsjuka över att flickan på
kaféet har en pojkvän tolkar den kvinnliga informanten situationen som så, att
han känner att flickan har svikit honom. Besvikelsen gör honom helt förvirrad
och fyller honom med en mängd motstridiga känslor. Han skäms över sig själv
för att han är svartsjuk, men han är också arg och besviken och vill hämnas på
flickan och bestraffa henne. Det gör han genom att råna henne. Stiletten i fickan
gör att han känner sig stark, och eftersom hans liv är så trist söker han också
spänning i tillvaron. Att göra något förbjudet verkar upphetsande och
skrämmande på samma gång. Eftersom pojken inte får kontakt på ett positivt sätt
söker han uppmärksamhet på ett negativt sätt. Bristen på pengar är ett motiv
bland många till att han gör ett rån. Informanten känner empati för pojken och
tror att han nog skulle ha kunnat komma till rätta med sitt liv på ett bättre sätt om
han fått hjälp och stöd någonstans. Hennes omdömen om pojkens handlande
uppvisar varierande grad av moralism och i viss mån fördömande. Ett starkt
tolkningsmönster är också att den kvinnliga informanten tillskriver pojken dåligt
samvete över vad han gjort, speciellt mot flickan. Hon går så långt i sin tolkning
att hon tillskriver honom skamkänslor över att han i sin tur också svikit flickan.
Hon behandlade honom vänligt och korrekt och han svarar med att hota henne,
skrämma henne och råna henne. Den kvinnliga informanten lämnar
möjligheterna till både olyckligt och lyckligt slut på historien öppna, men
konstaterar att oberoende av hur det gick sedan så kommer Robert att få leva
med det dåliga samvetet länge.
6.3.2 Hans liv kommer inte att bli till någonting
Den manliga informanten ur referensgruppen, som fått lyssna till den nakna
versionen av novellen Rånet tolkar situationen för Robert som mycket dyster.
Han uppfattar att ”pojken” är helt marginaliserad, ”att han har gett upp och att
hans liv inte kommer att bli till någonting, att han troligen kommer att gömma
sig i ett litet vindskrypin hos föräldrarna resten av livet”. Talbokstexten har
utmanat hans kulturella förståelse av hur en vuxen man skall vara. Informantens
uppfattning kommer klarast till uttryck i svaret på frågan vad han skulle ha sagt
till Robert, när han satt på kajen i slutet av berättelsen: ”Jag skulle ha