Den talande bokens poetik - Doria

193
som blir föremål för bedömning väcker den manliga informantens svaga
självkänsla, ett tolkningsmönster som han delar med alla de övriga
informanterna ur undersökningsgruppen. Han tolkar in en rädsla för att inte duga
i sociala sammanhang i flickans tankar. Hon ville inte vara med för att de andra
flickorna i studion kanske skulle mobba henne, och då hjälpte det inte att hon
tidigare hade känt sig lugn för att mamman och männen i bedömningsjuryn
stödde henne. Informanten tolkar utgående från egen förståelsehorisont och egna
önskningar, när han tillskriver flickan ledsenhet över att det gick som det gick.
Han bejakar inte flickans beslut. När hon inte lydde mamma så kan det inte gå
annat än dåligt i fortsättningen heller.
Men när hon inte lydde mamman så hade de det inte nå vidare (35MB). Det kan ju
hända att hon får stanna hemma (30MB), men jag tror att de har det dåligt (36MB).
Ja, det kan ju hända att de pratade om det länge efteråt och kanske var lite osams
(29MB). Som jag hörde det på bandet hade ju mamman gjort allt för henne men hon
ville inte alls göra som mamman vill den där flickan. Det blev inte som mamman
ville fast hon hade ställt upp hela tiden (29MB).
6.2.9 Diskussion om tolkningsmönster, Chansen
Analysen av informanternas svar på frågorna, som berör den tolkande läsningen
relaterad till novellen Chansen visar att alla informanter också vid detta
lyssnartillfälle har gjort en kompetent estetisk läsning. Iser (se avsnitt 3.1.1)
anser att läsarens roll är att göra textens meningspotential verkligt utgående från
egna erfarenheter, vilket analysen ger många exempel på. Seip Tønnesen (2000)
har också lyft fram att olika läsare möter texterfarenheter med sin personliga
utrustning, dit bl.a. intellektuell utveckling och självbild hör. Sådana mönster
finns också exemplifierade i informanternas reception. Rosenblatt betonar
betydelsen av att eleverna utmanas både känslomässigt och kognitivt när de
arbetar med en skönlitterär text. Analysen visar att informanterna har engagerats
av novellens tema om frigörelse, att de har upprörts i sitt inre, att de har
utmanats kognitivt och tagit ställning och evaluerat, dvs. gjort både moraliska
och empatiska reflektioner. Langer ser föreställningsvärldarna som individuella
textvärldar med dynamiska uppsättningar av bilder, frågor, förväntningar och
argument, som alla utgör material för tolkningar och reflektioner. Informanterna
har rört sig mellan de olika positionerna, som Langer beskriver. Dewey skriver
om vardagserfarenheter som transformeras till estetiska insikter genom arbete
med olika formuttryck. Østern slutligenbeskriver den aktiva estetiska responsen i
litteratur och drama som ett mellanrum, ett liminalt rum, som är tomt, men som
den skapande individen transformerar. Analysen ger en rik och komplex bild av
hur informanterna arbetat med sin egen förståelse i mellanrummet mellan fiktion
och verklighet. Alla informanter har berörts på ett existentiellt plan.