Den talande bokens poetik - Doria

189
till detta: Men det visade ju sig att hon blev stor, att hon kan vara borta ... hon
är i den åldern.
Informanten tillskriver också modern ambivalenta känslor inför att flickan skulle
bli berömd. Eftersom en känd idol turnerar och ofta är borta hemifrån skulle
modern bli ensam, vilket hon inte vill vara. Moderns dåliga humör kopplar han
till hennes ålder och han tillskriver flickan tankar om att mamman kanske är trött
på vissa saker och håller på att bli gammal, när hon så ofta ropar åt henne. Den
manliga informanten fokuserar på vissa delar av berättelsen och får ingen klar
helhetsbild. Han säger ofta att han inte riktigt minns. Att ofta påpeka att man inte
minns kan vara ett tecken på osäkerhet om man har svarat ”rätt” på en fråga, att
man inte riktigt orkat koncentrera sig på lyssnandet och därför inte minns, att
man inte vill svara eller att tematiken inte matchar (McCormick 1994, 87;
Molloy 2003, 56-58) informantens livsvärld och att han eller hon därför inte kan
förstå texten på ett tillfredsställande sätt. Informanten gör också privata
tolkningar som har ledtrådar i texten. Han delar den kvinnliga informantens
uppfattning om att flickan var nervös i studion därför att hon visste att hon skulle
bli bedömd och att hon inte skulle klara sig bra i en sådan situation. Han har inte
uppfattat flickans inre kamp, som leder fram till beslutet att tacka nej. Han har
inte heller förståelse för att man kan tacka nej till att bli berömd, en åsikt som
han projicerar in på bedömarna i studion:
Det är svårt att förklara vad hon tänkte om gubbarna (31MA), jag vet inte (32MA).
Men jag tror hon var nervös (34MA). Och när hon sa nej, så är det nej (33MA), då
ska´ hon inte göra det (33MA). Jag tror nog att den där farbrorn fundera då att varför
inte (33MA).
Den unga vuxna lindrigt utvecklingsstörda manliga informanten som har fått
lyssna på den neutrala versionen av novellen Chansen tror på samma sätt som
den kvinnliga inte på ett lyckligt slut på historien. Om man inte lyder mamma
och gör som hon vill blir det stridigheter, något som informanten inte tycker om.
Jag tror inte heller att mamman och flickan hade det nå bra sen, när flickan inte
gjorde som mamman ville (33MA). Mamman blev till sig när det inte skulle bli nån
teater (34MA). Hon tyckte inte om det mamman, så det blev stridigheter då (34MA).
6.2.7 Hon kunde inte hata mamman, för hon var ju ändå hennes
mor
Den unga vuxna lindrigt utvecklingsstörda kvinnliga informanten som har fått
lyssna på den inlevelsefulla versionen av novellen Chansen tar in berättelsen
som en helhet i sitt mentala rum och kombinerar under intervjun olika delar för
att skapa en så koherent berättelse som möjligt. Hon är hela tiden på det klara
med att vi diskuterar en fiktion men förankrar sina tankar och åsikter i egen
livsvärld, egna moraliska ställningstaganden och egna erfarenheter. Hon gör
jämförelser och evaluerar, analyserar och drar slutsatser om mänskliga relationer
utgående från novelltexten, associerar till egna upplevelser, identifierar känslor