Den talande bokens poetik - Doria

188
moraliska ställningstaganden som kan uttryckas som ”vuxna skall inte bestämma
allt” men ”man måste lyda mamma”. Önskan om harmoni och goda relationer i
det verkliga livet uttrycks också starkt, t.ex. i den avslutande kommentaren: Så
går det väl bättre då de pratat igenom det. Så brukar det ju vara.
6.2.6 Jag skulle ha försökt vara vän med mamma, det skulle hon
ha tyckt om
Också för den unga vuxna lindrigt utvecklingsstörda manliga informanten, som
har fått lyssna på den neutrala versionen av novellen Chansen blir frågan om
lydnad och olydnad styrande för hans tolkning och djupare reflektion kring
innehållet. Han tillskriver både mamman och flickan dåligt humör och
poängterar att flickan visade sitt eländiga humör och att mamman grät ibland
och måste se bort när flickan var dum med henne. Informanten uttrycker önskan
om harmoni och fred mellan mor och dotter och säger att han personligen skulle
ha försökt vara vän med mamman för det skulle hon ha tyckt om. Han tycker
också att flickan kunde ha varit lite gladare.
Men jag sku ha försökt vara vän med mamma (34MA). För det tror jag att mamma
sku ha tyckt om (33MA). Den här flickan hon blev lite olydig, kastade sin skor under
sängen och kläderna (34MA). Och hon kunde inte le tillbaka åt mamman därför att
hon kanske inte tyckte om att göra det där som mamman ville (33MA). Hon blev arg
(34MA) och tyckte att allt kändes usch (32MA). Hon tänkte börja gråta (31MA) och
då vill man inte le.
Jag tycker att flickan sku ha kunna vara lite gladare (32MA) för nu var de lite
ovänner mamman och flickan (34MA).
Flickans humör var ganska eländigt (31MA), riktigt dåligt, och hon visade det
(34MA). Och den där mamman var som flickan (34MA), hon hade också dåligt
humör (31MA, 34MA) och var sur (32MA).
[Mamman] var ofta arg och började ropa åt den där flickan (34MA). Men ibland grät
hon för hon tyckte att flickan var så fin (31MA, 33MA) och så bruka hon se bort när
flickan var lite dum mot henne (34MA).
Den manliga informanten skriver vidare på texten som en satellittext. Han
förankrar starkt sina åsikter i egen livsvärld och egna erfarenheter och gör
många personliga tolkningar och associationer som inte finner stöd i
novelltexten. Han har uppfattat det som har subjektiv relevans för honom,
nämligen att stå på god fot med mamma och inte göra henne ledsen. I
diskussionen ligger hans sympati hos mamman och han uppfattar hennes rädsla
för att bli ensam som ett existentiellt viktigt tema. Strävan efter självständighet
är inte ett relevant tema för honom. Han uppfattar det inte men vet att en viss
biologisk ålder betyder att man flyttar hemifrån, och han tillskriver modern en
oro för om flickan skall vara tillräckligt vuxen för att kunna flytta ut, eller om
hon ännu är för ung. Han ger också en framåtpekande och tröstande kommentar