Den talande bokens poetik - Doria

186
liknande press, kroppsligt förankrad, som en varm-kall känsla i pannan. Hon
uppfattar delvis metaforen om snaran kring halsen på ett konventionellt sätt,
omskriver med egna ord och ger exempel från den fiktiva texten. Man kan tolka
det faktum att informanten inte helt håller fast vid den konventionella
uppfattningen av innebörden i metaforen om ”en snara runt halsen” som att hon
inte nått den kognitiva utvecklingsnivå som krävs för metaforiskt tänkande. Men
jag väljer att tolka hennes vidare uttalande som så, att hon berörs så starkt av
bilden, att hon skriver vidare på texten (på ett mycket konkret sätt) i form av
självmordstankar. Min tolkning understöds av att hon också ger privata
tolkningar, som inte har stöd i novelltexten, när hon gör direkta associationer till
mobbning som orsak till att man ibland så hett önskar sig bort från en obehaglig
situation att självmordet skulle kunna vara en utväg.
När flickan såg sin mamma i länstolen så började hon fundera på vad det var som var
på gång, hon tyckte att det var nånting som var på tok (24KA).
Och så fundera, och sa hon nånting om att ”varför skall jag göra den här rollen” eller
nåt sånt. Och ”varför skall jag alltid, alltid bli skådespelerska”, tror jag att hon tänkte.
Jag tror inte att hon gillade, hon ville inte bli nån skådis eller pianist och ingen
stjärna, filmstjärna heller (25KA).
Flickan kände sig pressad och fick en sån där varm-kall som kyla om den där pannan
sin (25KA). Hon ville int’ha det så varmt och hon ville inte göra nånting (25KA). Hon
var trött på sin mamma och att hon skulle göra henne till en stjärna (25KA). Och hon
tyckte att hon hade en snara om halsen för att mamman aldrig frågade vad hon ville
göra själv (22KA). Ibland funderade hon på att ta livet av sig (26KA). Hon ville bort
från alltihopa, hon ville gå undan (25KA). Jag vet att man kan sätta en snara om
halsen, men hon skulle inte göra det, nä (26KA). Man tänker ibland att man får en
snara om halsen och man tänker att skall man, skall man göra det eller inte göra det
(26KA). Speciellt om nån av de där flickorna, som var där, ville vara lite elak mot
henne (24KA).
Under senare delen av intervjun försöker den kvinnliga informanten förstå sig på
varför flickan tackar nej till rollen. Hon projicerar in sin egen svaga självkänsla
och rädsla att göra bort sig i sociala situationer som starkaste faktorer i
förklaringsmodellen. Hon rör också vid en djupare existentiell insikt när hon
betonar vikten av att flickan i novellen håller sig på god fot med mamman. Dels
visar hon empati för moderns beroende av flickan och har berörts av mammans
separationsångest inför att flickan växer upp, dels känner hon också igen sitt eget
beroende av någon som tar hand om henne. Därför tror inte informanten att
flickan och mamman hade någon bra relation i fortsättningen. Att trotsa
mammans vilja och vara olydig är inte bra, flickan kan riskera att bli utslängd
eller få stryk. Informanten formulerar en nyckelutsaga i intervjun när hon tror att
flickan i novellen svarar på mammans rädsla för att bli ensam genom att säga:
jag vill nog stanna hos dig, jag vill vara hos dig.
När de kom till studion var hon lite nervös (26KA) och tänkte att det här är absolut
ingenting, ingenting för mig (24KA). Men hon måste ju göra det för att mamman
skulle bli nöjd (26KA) och för att hon inte skulle bli ledsen (22KA). Hon måste för
sin mamma, för annars om hon inte lydde henne så kanske hon fick stryk (24KA).