Den talande bokens poetik - Doria

183
modern en viss vekhet, som hon kunde visa när flickan och hon var ensam och
som han tror kom sig av att modern kanske på något plan visste att hon sårade
flickan genom att bestämma för mycket. Ingen annan informant har tillskrivit
mamman empati. Den manliga informanten tillskriver också flickan en känsla av
falskhet, som förvirrar henne och som kommer av att hon antingen måste göra
saker som hon inte vill, bara för att vara mamma till lags eller protestera mot
modern i smyg, när modern inte är närvarande, t.ex. genom att skolka.
Hela historien igenom tyckte jag att den här flickan var på dåligt humör (13MB), att
hon var lessen (12MB), dyster och inåtvänd (11MB) och tystlåten (12MB). Hon
verkade inte alls glad (12MB) utan hon verkade ju vara en sån där människa som går
och stänger in sig på rummet och bara sitter där ... (11MB). Hon var kanske inte arg
eller sur på sin mamma (13MB), men hon saknade mod och var väldigt väluppfostrad
(14MB) och lydde henne i allt (14MB). Hon verkade helt kuvad (11MB). Mamman
försökte tvinga henne till allt som hon egentligen inte ville och hon bara lydde
(13MB). Förutom när hon fick vara ensam då så ... på pianolektionerna då kunde hon
ju skolka, när inte mamman var där och gnata på (14MB).
Den där mamman igen verkade vara en sån där människa, som ville prova på allt nytt
(11MB) och tyckte om ett hetsigt tempo (11MB). Hon hade stora förväntningar på sin
flicka (12MB), väldigt höga förhoppningar (12MB). Hon ville gärna ungefär skryta åt
sina vänner, att ”min flicka är så här och så här bra” (14MB), att hon ville få henne
berömd (14MB). Hon var ju också väldigt bestämmande över flickan (11MB, 14MB)
men samtidigt uppfattade jag att hon nog kunde vara lite vek också när de var
ensamma (14MB). Jag vet ju inte riktigt varför hon fick tårar i ögonen den där
mamman (11MB, 14MB) men det kan ju hända att hon nog visste att flickan inte ville
egentligen (12MB) och kanske var hon innerst inne rädd för att hon hade sårat flickan
på nåt sätt genom att tvinga henne (14MB).
Hon [flickan] kände det som ett tvång att lyda (12MB, 13MB) och det gick som
automatiskt (11MB), hon kunde inte säga nej eller flytta ut fast hon egentligen ville
det (11MB). Hon kände sig falsk när det verkade som om hon nog ville göra alla de
där sakerna som mamman föreslog, bara för att hon inte vågade säga nej (12MB). Det
gjorde flickan väldigt förvirrad (12MB, 14MB).
Informanten kombinerar bilder från olika delar av novelltexten för att bilda sig
en uppfattning om hur mamman och flickan tänker och fungerar. Han ger rika
beskrivningar och går in som meddiktare. Han visar stark inlevelse i flickans
situation, kommer med många alternativa handlingssätt, pekar framåt och bakåt,
värderar sina egna utsagor och tar etisk ställning för rätten att få bestämma vad
man vill göra själv. I intervjusituationen är informanten engagerad, talar snabbt
och använder ofta direkt anföring när han skriver vidare på texten genom att
tänka sig vad de fiktiva personerna skulle säga eller göra. Han tycker inte om att
flickan inte kan var uppriktig mot sin mamma och tror att deras liv tillsammans
hade varit lättare om de haft en rakare kommunikation. Hans inlevelse i flickans
svårigheter med att säga vad hon vill visar han genom att vid ett par tillfällen
tillskriva flickan önsketänkande om att någon eller någonting utanför henne själv
skulle ta beslut, som gör att hon slipper förverkliga mammans planer.
Jag tyckte inte att flickans sätt mot sin mamma var riktigt lyckat (11MB). Det var
inga raka puckar utan ... (11MB). Jag tycker att hon kunde ha sagt direkt att hon inte