Den talande bokens poetik - Doria

180
ibland om modern bara tänkte på sig själv och inte ville göra någonting tillsammans
med henne (16MA).
Den manliga informanten verkar irriterad på både mamman och dottern i den
fiktiva texten, men han uttrycker ändå förståelse för de olika personernas
känslor. Han bygger vidare på existentiella teman, som novelltexten öppnar för.
Att inte bli bekräftad som barn ser han som orsak till att man som vuxen kan få
problem av något slag i mänskliga relationer. Flickans oförmåga att uttrycka
egen vilja bottnar enligt informanten i otillfredsställda barndomsbehov,
avsaknad av bekräftelse, auktoritär uppfostringsmetod och sökande efter
acceptans genom att vara till lags. På samma sätt förklarar han mammans
beteende. Informanten tror att mamman upplevt ensamhet i barndomen och att
detta är orsaken till att hon nu i vuxen ålder klamrar sig fast vid dottern och är så
panikslagen inför tanken att bli ensam. Den manliga informanten gör bilden
komplex och tillskriver mamman ambivalenta känslor i förhållande till dotterns
eventuella framgång. Att bli filmstjärna skulle kanske innebära att dottern flyttar
ut, något som modern inte vill att hon skall göra. Samtidigt skulle mamman få se
sina egna barndomsdrömmar gå i uppfyllelse om dottern skulle lyckas. Vid detta
uttalande blir informanten själv rörd över det existentiella tema som diskuteras,
vilket syns på att han darrar på läpparna när han pratar. Han identifierar sig för
ett ögonblick med både mammans och flickans känslor och förankrar måhända
sin utsaga i självupplevd erfarenhet av hur svårt det kan vara att som enda barnet
eller som den yngsta i en syskonskara flytta från en ensamstående mor. Flickans
beteende känner han inte igen i sig själv utan tar avstånd från det. Han tycker att
hon borde ha varit mera ärlig och berättat åt mamman vad hon själv vill göra:
Flickan tog väldigt mycket hänsyn till mamman (9MA), hon var diplomatisk (9MA)
och det var väl ganska bra (15MA, 10MA). Men det var väl inte så roligt att ha det så
där (15MA), att lyda hela tiden (15MA), att känna att det inte spelar nån roll vad hon
ville själv (9MA). Jag tycker att hon kunde ha berättat lite mera för mamma vad hon
tyckte och tänkte och försökt prata mera med henne (16MA). Hon kunde ha varit lite
mera ärlig, säga vad hon själv tyckte (10MA). Själv sku ja nog ha sagt ifrån tidigare
(9MA), ganska så fort (15MA). Jag skulle knappast ha väntat så länge innan jag sa´
vad jag ville (10MA). Jag skulle inte ha varit likadan om jag haft en sån mamma
(10MA). Jag skulle åtminstone ha berättat vad jag är intresserad av (9MA, 16MA).
På liknande sätt som den kvinnliga informanten som fick lyssna på en neutral
uppläsning av novellen Chansen tror den manliga informanten att berättelsen får
ett lyckligt slut. Att visa protest genom nonchalant beteende och att känna sig
lugn inombords när man inte egentligen bryr sig om att få ett gott resultat i en
provsituation verkar vara en gemensam förståelsehorisont för både den manliga
och den kvinnliga informanten. Han tror också att mamman först blir väldigt
besviken och arg över flickans beslut och att flickan har ambivalenta känslor
över detsamma. Hon känner sig nöjd med att fatta ett eget beslut men vill inte
göra mamman ledsen. Informanten rör sig fram och tillbaka mellan olika
perspektiv, uttrycker djup förståelse för de olika personernas känslor men
konkluderar med att beslutet ändå var bra. Han tror att flickans budskap har gått