Den talande bokens poetik - Doria

178
Själv skulle jag nog ha protesterat mera (3KA), jag skulle ha gjort uppror (4KA), jag
skiter nog i att säga att mamma alltid har rätt (7KA)! Om det är nånting som jag inte
vill, nää, så gör jag det inte (3KA, 7KA, 8KA). Men det beror ju på vilket förhållande
man har till mamma om man vågar säga eller om man inte vågar säga (8KA).
Informanten använder en tolkande kod i sitt tolkningsarbete. Hon ger rika och
komplexa beskrivningar som tyder på att hon går i dialog med novellens tema.
Hon ser ur olika synvinklar, speglar mot egen livsvärld och egna erfarenheter,
värderar och pekar både framåt och bakåt för att skapa en koherent berättelse.
Hon ger metakommentarer och tillskriver personerna i novellen olika känslor
och motiv för handlingar. Informanten identifierar sig inte med någon av
personerna i berättelsen. Flickan uppfattar hon som alltför timid och mamman
som alltför egoistisk. Modern tillskrivs separationsångest och rädsla för att bli
gammal och informanten tror att modern lever ut ouppfyllda
barndomsönskningar genom sin dotter. Informanten undrar över
familjeförhållandena och verkar ha en viss förståelse för att mamman de facto
blir ensam när flickan blir vuxen och flyttar ut. Flickans beslut att tacka nej till
rollen hon erbjuds, även om hon vet att hon därmed går mot moderns vilja,
bejakas av informanten. Den kamp som flickan går med sig själv för att komma
fram till beslutet kan informanten känna igen. Hon använder kunskap om
situationer där hon själv varit pressad och tolkar alltså med referens till egna
erfarenheter:
Sen var hon ju helt lugn där [i studion] för hon var helt likgiltig för om det gick bra
eller inte (3KA). Den där provspelningen var ingenting hon ville gå på (7KA), det var
ingenting spännande (3KA) för hon ville inte ha rollen. På sin höjd kände hon sig
som apan i buren (4KA), observerad (8KA), för de sa ju ingenting när de kom in. De
bara satt tysta och såg på (8KA). Hon brydde sig egentligen inte i vad de tänkte
(3KA). Hon försökte inte visa sig bäst utan gjorde bara vad hon kunde (3KA), tog det
helt lugnt (4KA) och tänkte kanske, att om jag gör det på det viset, så får jag inte
rollen (4KA). Om hon inte kände att det var någon panik för det själv, att hon absolut
måste få rollen, så var det ingen panik inom henne själv eller tvång att hon borde
göra det bra för sig (8KA). Hon brydde sig inte (3, 4, 7, 8KA), det var för mammans
skull hon gjorde det (3, 4, 7, 8KA).
Den kvinnliga informanten som fått lyssna på en neutral version av novellen
Chansen tror inte att flickans beslut åstadkom några snabba förändringar till det
bättre i flickans och moderns relation, tvärtom. Hon tillskriver dottern lättnad
och stärkt självförtroende som resultat av att hon kunnat ta ett eget beslut. Hon
tror också att både mor och dotter gjort insikter, som på längre sikt ger möjlighet
till ett bättre förhållande dem emellan. Novelltexten ger inga ledtrådar om hur
det kommer att gå. Informanten hämtar kunskap ur sin egen livsvärld och låter
sin egen förståelsehorisont färga av sig på hur hon tror att det går i framtiden.
Hon använder sig av en kulturell kunskap, som hon erhållit genom att
socialiseras in i ungdomskulturen och som t.ex. Kathleen McCormick (1994, 79)
kallar ”läsarens allmänna repertoar”. Läsarens allmänna repertoar utgörs enligt
McCormick av kulturellt betingade erfarenheter, övertygelser, kunskaper och
förväntningar om bl.a. politik, livsföring, kärlek, rätt och fel. Gunilla Molloy