Den talande bokens poetik - Doria

177
6.2.1 Hon borde ha protesterat mera – ett kvinnligt perspektiv
på frigörelse
Den kvinnliga informanten ur referensgruppen som har fått lyssna på den
neutrala uppläsningen av novellen Chansen har upprörts i sitt inre över novellens
innehåll. Hon har identifierat det bärande temat tonårsfrigörelse, och med stort
engagemang reflekterar hon rationellt över den psykologiska relationen mellan
mor och dotter i novellen. Informanten intar till en början ett utifrånperspektiv
och ur den positionen är det lätt att fördöma moderns handlande. Det är också
lätt att svara på frågan om vad hon själv skulle ha gjort i en liknande situation.
Däremot blir det betydligt svårare att inta flickans perspektiv och tänka vidare på
frågan om vad flickan tyckte om sin mamma eller att inta ett inifrån perspektiv
och reflektera över hur mamman blivit som hon är. När informanten skall tänka
vidare på sådana frågor tvekar hon och säger många gånger att hon inte riktigt
vet, att hon inte riktigt minns. Moderns behandling av sin dotter tar informanten
starkt avstånd från, och hon känner heller ingen större sympati för modern som
person. Hon uppfattar mamman som krävande och självupptagen, totalt utan
förmåga till empati och döv för flickans egen vilja. Hon anser att modern styr
flickan genom att hela tiden säga vad hon skall göra eller genom att skapa
skuldkänslor om hon inte lyder. Mamman utmanar dotterns grundläggande
behov av trygghet och tillhörighet genom att få flickan att vara rädd för att mista
moderns kärlek om hon trotsar modern och inte är till lags:
Man kan faktiskt uppfatta henne [modern] som en självupptagen (4KA) gåpåare
(8KA), som inte såg vad flickan ville själv (4KA) utan alltid hade nå´n baktanke
(8KA) och jaga´ flickan med att ”nu skall du göra det” och ”nu skall du göra det”
Hon [flickan] kände att mamman krävde så mycket mot vad hon kunde prestera
(3KA) och att hon aldrig fick göra vad hon ville (4KA) utan mamman trängde in
henne i ett hörn (4KA) och bestämde allt
Och så ville hon [flickan] få mammans erkännande (8KA) och om hon inte lyder så
kanske mamman inte tycker om henne mera (8KA).
Mamman blev alltid så ynklig om hon inte fick som hon ville (7KA).
Dottern uppfattas av den kvinnliga informanten som helt kuvad och
självutplånande och till följd av detta nedstämd, deprimerad och tystlåten, ja
rentav tillbakadragen och inåtvänd. Informanten använder många olika ord för
att beskriva flickans personlighet. Hennes egna värderingar aktiveras och hon
ger uttryck för dem:
Det verkade som om hon [flickan] egentligen hela tiden bara tänkte på mamman, på
att försöka göra mamman glad (8KA). Hon var väldigt tillmötesgående (4KA) och sa
ju som egentligen inte vad hon ville själv (3KA), förrän i slutet då (8KA) utan hon lät
mamman styra för mycket (3KA). Man kan ju säga att hon var ganska snäll mot sin
mamma förstås, men hon tänkte inte på sig själv (8KA). Det borde hon ha gjort
(8KA). Hon borde ha protesterat mera än vad hon gjorde (3KA), sagt emot (4KA,
7KA). Kanske hon skulle ha fått sin vilja fram mera då (4KA). Inte skall mamman
bestämma så där över allt möjligt, inte har hon rätt till det (7KA).