Den talande bokens poetik - Doria

176
förändrar kvinnans tankar och känslor. Undersökningsgruppens informanter
visar också en tolkningsgemenskap när det gäller förhållandet till poliser. Alla
informanterna anser att man inte skall besvära poliser i onödan, en åsikt som
ingen informant ur referensgruppen gav uttryck för.
Den kvinnliga informanten ur undersökningsgruppen som lyssnat på
dialogversionen visar ett liknande tolkningsmönster som de kvinnliga
informanterna ur referensgruppen. Hon identifierar sig med en empatisk och
omvårdande kvinnoroll i kulturen, en roll som innebär att man tar hand om den
som har det besvärligt och hjälper dem till rätta så gott man kan. Hon har
förståelse för kvinnan i berättelsen, som inte riktigt vet hur hon skall hantera
situationen med hunden och förklarar hennes ”surhet” i början av berättelsen
med att hon säkert tyckte att man krävt för mycket av henne. Den manliga
informanten ur dialoggruppen identifierar inga bärande teman utan gör helt
privata tolkningar och enkla, konkreta associationer, som är präglade av egna
erfarenheter av umgänget med hundar. Han känner empati för kvinnan i
berättelsen, som inte få behålla hunden men förhåller sig annars rätt neutralt. Här
tror jag att graden av funktionsnedsättning har stor betydelse för tolkningsförmågan.
Även om jag bad om att få informanter som har funktionsnedsättningen
lindrig utvecklingsstörning, så lyckades inte detta till hundra
procent. Urvalet av informanter gjordes utgående från lärares och arbetsledares
bedömningar av graden av funktionsstörning och inte utgående från testresultat
och utredningar av den intellektuella förmågan. I detta fall tror jag att flera av de
manliga informanterna i dialoggruppen, vars utsagor ligger till grund för den
narrativt konstruerade ”manliga informanten” ur dialoggruppen har ett gravare
förståndshandikapp än lindrig utvecklingsstörning. Ett gravare handikapp
medför större begränsningar, och i den aktuella situationen medför ett måttligt
handikapp mindre kompetens att expandera på den fiktiva texten. Personer med
måttligt begåvningshandikapp, eller möjligen med lindrigt begåvningshandikapp
men nära gränsen för måttligt begåvningshandikapp, har svårare att hålla reda på
skillnaden mellan fiktion och verklighet och därför blandar de ihop
kausalitetssamband, gör konkreta associationer och styrs mera tydligt av
schematänkande.
6.2 Tolkningsmönster relaterade till Chansen
I bilaga 3a och 3b finns den detaljerade meningskoncentreringen relaterad till
Chansen. I 6.2 utgår redovisningen från de grundläggande beskrivningarna, som
försetts med förtätade narrativer som rubriker.