Den talande bokens poetik - Doria

174
berättelsen och de uppfattar att den relation mellan en kvinna och en okänd hund
som beskrivs i novellen är en metafor för en existentiell fråga, som berör alla
människor: är det värt att fästa sig vid någon? De är också överens om att
kvinnan i novellen fått ett förändrat livsskript efter mötet med hunden.
Informanterna ur referensgruppen använder i någon mån kognitiva scheman för
att tolka novellen och skapa ordning i det fiktiva universumet, vilket märks
tydligast vid diskussionen om hur de skulle hanterat situationen med den
bortsprungna hunden. Deras reflektioner kring ensamheten, som så småningom
lindras när kvinnan möter hunden och sedan åter blir mera påtaglig när hunden
återförenas med sina ägare, har aktiverat informanternas skript för kärlek och
svek. Inom den kognitiva semantiken menar man att olika scheman tar formen
av ett skript, som har en narrativ karaktär, om de sätts ihop efter varandra i
tidsföljd. Överordnat skripten ligger ofta återspeglingar av ett känt tema i
kulturen, ett tema som kallar på kunskap om olika motiv. Det kan handla om ett
kärlekstema, ett hämndtema eller t.ex. ett svartsjuketema. Både den kvinnliga
och manliga informanten tolkar in ett svartsjuketema i sin reception av novellen
Bonnie. Den kvinnliga informanten menar att kvinnan i berättelsen var svartsjuk
på hunden när den fick så mycket uppmärksamhet och kärlek av sina ägare. Den
manliga informanten däremot tror att kvinnan i berättelsen var svartsjuk på
hundens ägare, eftersom de hade någon att ta hand om och slösa sin kärlek på.
Informanterna ur referensgruppen som fått lyssna till inläsningen med två röster
gör också en kompetent estetisk läsning av novellen Bonnie. Den kvinnliga
informanten använder många tekniker för meddiktande reflektion. Hon
expanderar på texten, läser med fördubbling, evaluerar, omskriver, kopplar till
egen värld och egna upplevelser. Hon känner sympati för hunden och är
frustrerad på kvinnan för att hon behandlar hunden som hon gör och tror inte att
kvinnan egentligen vill fira julafton ensam. Kvinnans möte med hunden
förändrar hennes inställning till gemenskap och kärlek och den kvinnliga
informanten menar att människor betalar vilket pris som helst för att inte vara
ensamma. Den manliga informanten, som lyssnat på dialogvarianten av Bonnie
gör också en kompetent estetisk läsning av novellen och han använder många
målande beskrivningar. Han är inte så berörd av berättelsen som den manliga
informanten ur monologgruppen och diskuterar kvinnans ensamhet och sociala
inkompetens på ett objektivt och sakligt sätt. Hennes plan för att fira julafton
med att lyssna på musik och äta sötsaker ser han som ett försvar mot ensamhet
och utanförskap. Dialogversionen har aktiverat informanternas skript för
”helsingforsare”. Även om de har sympati för den vilsna hunden så projicerar de
in en hel del fördomar om storstadsbor på hunden genom att undra om den
månne var bortskämd och kräsen med maten därför att den eventuellt kom från
en ”bättre familj”. Här har formen, dvs. inläsningen med två röster, påverkat
tolkningsarbetet. De informanter som lyssnat på inläsningen med en röst gjorde
inga sådana tolkningar. Jag återkommer till denna diskussion i kapitel 7.