Den talande bokens poetik - Doria

172
egna livserfarenheter och schematänkande. Detta gäller för hans tänkande om
varför man inte skall ta hem en främmande hund (den kan bitas, man skall stå
stilla), varför hunden inte vill äta skinka (det var inte hans mat och så vill han ha
köttben) och varför kvinnan inte ringde till polisen (man skall inte störa polisen
om man inte har något ärende). Informanten ger många kreativa alternativ och
han försöker också förmildra att han sagt att han inte skulle ta hem en
främmande hund genom att ge rationella motiveringar: familjen är allergisk mot
hundar, de har redan en katt och det finns ingen tid att ta hand om en hund, som
kräver så mycket skötsel. Hans utsagor är normativa och tyder på att
informantens föräldrar och vårdare har försökt ge honom strategier att klara sig
ur kinkiga situationer med eventuellt aggressiva hundar. Informanten känner
empati för kvinnan, som inte får behålla hunden. Han använder direkt anföring
när han beskriver hennes tankar när ägarna kom. Han är smått irriterad på ägarna
och uppfattar att de jagar hunden och tänker skjuta den med gevär. Tolkningen
är privat och antagligen ett tillbakapekande på ordet ”avliva”, som nämns i
texten, men omformat och tyder på att informanten blandat ihop
kausalitetssamband. Mötet med ägarna beskrivs, men ganska neutralt.
Informanten uppfattar inte heller kvinnans känslor inför att fira julafton ensam.
Han är inte inriktad på relationer eller temat ensamhet utan hans tänkande styrs
av schemat för julafton, och på julafton är det för det mesta trevligt med julmat
och julklappar.
6.1.9 Diskussion om tolkningsmönster, Bonnie
Alla informanter har gjort en estetisk läsning av novellen Bonnie, oberoende av
formen för inläsningen eller grupptillhörigheten (referens- eller undersökningsgrupp).
Ingen informant har trängt undan det personliga, intuitiva, känslomässiga och
skapande förhållningssättet till förmån för en bokstavligt inriktad opersonlig
läsart (Rosenblatt). I Langers termer har de skapat föreställningsvärldar med
dynamiska uppsättningar av bilder, frågor och argument, som utgör material för
tolkningar och reflektioner. Exempel på Langers tre första positioner finns i alla
narrativ. Informanterna har stigit in i novellens textuniversum och skapat egna
föreställningsvärldar, där de förhållit sig till de fiktiva personerna och undersökt
deras motiv och handlande, deras reaktioner på varandra och deras inbördes
relationer. De har på Iserskt vis läst med fördubbling, de har jämfört de fiktiva
personernas handlande och tankar med egna värderingar och skript. De har på
Rosenblattskt vis rört sig mellan textens värld och den egna världen i en framoch-tillbaka-rörelse,
där världarna utövat ömsesidigt inflytande på varandra.
Receptionen kan förliknas vid det nyskapande möte som Ricoeur (1984)
beskrivit i mimesis tre. Detta kommer tydligast fram vid diskussionen om
kvinnans relation till hunden och hundens relation till sina ägare. Alla
informanter uppfattade kvinnan som osympatisk i början av berättelsen, men i