Den talande bokens poetik - Doria

171
hund gör alltså (33MD). Den va’ snäll (36MD).
Hon ringde int’ till polisen och sa, att hon had’
hitta’ en hund för hon våga’ int’ (35MD) och så
ville hon ha den själv, tror jag (33MD), för det var
ju hon som had’ hitta’ den (36MD). Och så tyckt’
hon att det är onödigt att ring’ dit om man int’ har
något att meddela (34MD). Det är int’ så lätt att ha
en hund (35MD) när de smiter så där och int’ hittar
tillbaka (34MD). Kanske had’ den här hunden vari’
där ute på gården, för den fick va’ där och den va’
nog fast med kopplet, men den hoppa’ så hårt, så
den fick fart, så den lossna’ och så smet den
(33MD).
När ägarna kom var hon rädd att de sku skjut’ den
med något slags gevär (34MD) och så tänkt’ hon
att ”Jaja, nu kommer ägarna då, att nu skall de ha
den, att nu får jag int’ ha den någå mera”, ungefär
(33MD). Hon var lite lessen (35MD) och undrade
varför de kom och hämta den (36MD). Och hon
tyckt’ att de var fåniga, för de borde int’ ha släppt
hunden (35MD) och de höll på med nånting, som
hon int’ tyckte om (36MD). De borde int’ ha tid att
jaga en hund (35MD). Men hunden blev nog glad
när ägarna kom och hälsade på dem så där som en
hund gör (33MD). Han gav tass .. åt familjen
(34MD) och sprang ... och vifta’ på svansen och
skälld’ (35MD, 36MD).
Hennes julafton var väl nog bra efter det där
(32MD). Hon mådd’ bra och förberedd’ väl
julmaten (34MD). Och så köpt’ hon julklappar
(35MD). Det brukar som vara olika på julafton,
kanske roligt eller oroligt (33MD, 36MD).
Rättar sig själv.
Schema för polis: stör inte i
onödan! Rädsla för polisen.
Konkret moral: det var hon
som hittade den, alltså är den
hennes.
Privata erfarenheter.
Privat tolkning (skjuta med
gevär), tillbaka på temat
”avliva” men omformat.
Direkt anföring.
Empati med kvinnan som
inte får ha hunden.
Blandar ihop.
Grundläggande beskrivning och tolkningsmönster, narrativ 8
Mötet med ägarna beskrivs
men ganska neutralt.
Uppfattar inte kvinnans
känslor, inte så inriktad på
relation eller temat ensamhet.
Enkel och klar association
(schematänkande): på
julafton är det trevligt med
julmat och julklappar.
Den manliga informanten ur undersökningsgruppen som lyssnat på
dialogversionen av Bonnie identifierar inga bärande teman i texten utan gör helt
och hållet sina privata tolkningar och associationer. Han uppfattade kvinnan som
glad och snäll från början men förstod att hon blev ledsen, när hon måste ge
hunden tillbaka till de rätta ägarna. Informanten projicerar sina egna önskningar
om en hund på kvinnan och tycker att det egentligen är hennes hund, eftersom
det var hon som hittade den. Han skriver vidare på texten i form av en
satellittext, där han gör enkla, konkreta associationer som i hög grad präglas av