Den talande bokens poetik - Doria

168
känd’ nånting kallt där på halsbandet (26KD) så
visst’ hon nog vad hon sku göra, hon förstod att
hon hade hitta’ adressen då äntligen (25KD) och
fundera’ att hon måst’ ringa, att det nog är bäst att
den som vill, som äger hunden måst’ få den
tillbaka (25KD). Så hon kände sig glad för att hon
hitta’ adressen (27KD) och lite dum för att hon int’
sett den förr (28KD). Men så blev hon nog
besviken också för hon skulle ha vela’ ta hand om
hunden när hon såg den (25KD).
Och hon kunde nog int’ riktigt förstå hur en mä
...hur en hund tyckt’ om sina mänskor så mycket
(28KD). För den va’ så glad (25KD), alltså vifta’
på svansen (25-28KD) och sprang mot dem (25KD,
26KD) och rulla’ sig på mage (28KD) och svängd’
sig på ryggen (26KD) .. och .. skällde och ...
(28KD). Så då tänkt’hon nog att ”far hem med
hunden nu” (27KD) och ”vad skönt att slipp’
honom” (26KD). Och så blev hon orolig, och tänkt’
”hoppas att han int’ kommer tillbaka till mig igen
utan håller sig där han ska vara” (25KD). Hon var
nog lite glad och hoppades att han ska vara där
med sin familj (25KD) och fast hon int’ sku få ha
den nå’ mera (27KD) så tyckt’ hon att det var lika
bra att den for hem (26KD).
Men fast hon var glad att hunden had’ kommi’ hem
(26KD) så tror jag nog ändå att hennes julafton var
ganska ensam, eller lite såde tråkig kanske. Int’ ska
nån fir’ julen ensam, int’ sku jag kunn’ klar’ de’.
De’ är för jobbigt. (25KD). Så hon grät väl nog
(27KD). Hennes julafton blev nog ganska råddig
sist och slutligen (28KD). Nå, som att först hitta en
hund ... och så försvinner den och så ... så börja’
hon säkert fundera att, ... nog skulle det ha varit
helt trevligt att ha haft denhär hunden nog (28KD).
Grundläggande beskrivning och tolkningsmönster, narrativ 7
Orsak som anges i novellen
identifieras.
Hon visste nog vad hon
skulle göra= hon var inte
dum.
Kvinnans reaktioner, konklusionerna
går i samma
riktning som övriga
gruppers, både-och-känslor.
Hunden personifieras.
Tydligt minne av
novelltextens beskrivning det
existentiella mötet, hundens
möte med dem han älskar.
Rik beskrivning.
Blir medförfattare och fyller
ut textens tomrum.
Använder direkt anföring.
Kvinnans empati för hunden
vinner, förnuftet får råda.
Perspektivbyte, kommentar.
Ensamhet som existentiellt
tema. Först generella åsikter
sedan hopp till helt personlig
värdering: Ingen skall fira
julen ensam, jag skulle inte
klara det utan att gråta. Stark
värdering!
Evaluering.
För den kvinnliga informanten ur undersökningsgruppen, som fått lyssna på
dialogversionen av novellen Bonnie, blir identifikation med en empatisk och
omvårdande kvinnoroll, som tar hand om andra och hjälper dem till rätta,