Den talande bokens poetik - Doria

159
intresse så sku hon bara fortsätt’ att ha den
(13MD). Det var ju int’ så lätt för henne att få
kontakt med hunden, för hon var int’ så van med
djur (13-16MD). Och så satt den alldeles tyst
(14MD, 15MD), den sa ingenting (16MD). Det blev
bara ett litet pip (14MD) när den försökt’ gnäll’
(13MD, 14MD). Och int’ ville den äta heller. Jag
tror att den kände sig oinbjuden (16MD) eller så
var den int’ van med sån mat (14MD, 15MD),
speciellt int’ med att man satte skinka i vattnet
(14MD). Det kan ju också hända att den kom från
en bättre familj och att skinkan inte dög åt den
(13MD).
När hon sedan upptäckte den där brickan runt
halsen kände hon sig lite generad och dum (15MD)
och skämdes (14MD). Ja, jag vet int’ riktigt
(13MD), hon var som hoppfull och besviken på
samma gång (13MD) tyckt’ ja’. Hon var lycklig
(16MD) på ett sätt att hunden hade hitta’ sina
mänskor. Hon såg nog att den känd’ igen sina ägare
(14MD). Men samtidigt ville hon kanske att den
fortfarande sku ha varit hennes hund (13MD) för då
sku hon ha som ett sällskap över julen på nåt vis då
(13MD). Hon fundera också på hur en hund kan bli
såhär glad (14MD), när han int’ var så glad mot
henne direkt (14MD). Hon såg ju att den blev
mycket livligare (13MD), att den nästan var helt
ifrån sig och viftar på svansen och skäller och
hoppar och springer (14MD, 15MD). Att den la’
sig på rygg och börja’ prata (16MD). Det kan ju
hända att hon hade blivit lite, lite kär i den här
hunden och sku vila behålla den, men egentligen så
när hon börja tänk’ efter så, så var det ganska bra
slut på historien (16MD) att det gick som det gick.
Hon känd’ väl att, det här var nog rätta ägarna, att
int’ va’ ju jag hans ägare, att han, hon såg nog att
hunden känd’ igen sitt eget folk (14MD). Men hon
förstod int’ att en hund kan bli så glad att se sina
föräldrar, nej int’ föräldrar, men husse och matte
(15MD). Hon tyckt’ att det verka’ underligt att
både hunden och familjen blev så där (13MD)
glada. Det verka’ int’ som om hon skulle vara van
att ha nån att bry sig om (13MD), int’ hundar eller
folk över huvudtaget (13MD, 14MD). Int’ var hon
van med något onödigt pratande (15MD) heller och
kvinnans problem.
Tolkar in känslor i hunden.
Gör perspektivbyten, hoppar
mellan
verklighet.
fiktion och
Uppfattning om ”helsingforsare”
som bättre familj.
Tillskriver kvinnan
ambivalenta känslor;
hoppfull och besviken på
samma gång.
Parallellitet, kopplar samman
olika ställen i texten. Jämför
det aktuella beteendet med
ett tidigare beteende.
Blandar tempusformer, dåtid
och nutid.
Tillskriver kvinnan känslor.
Bejakar känslor, men låter
förnuftet råda.
Det existentiella mötet.
Hunden personifieras, matte
och husse blir föräldrar.
Motiverar kvinnans beteende
och förundran, hon verkar
inte van med känslor.