Den talande bokens poetik - Doria

144
6 Berättelser om berättelser – reception i estetiskt
perspektiv
I kapitel 6 besvaras forskningsfrågan: ”Vilka förståelsemönster i tolkande
läsning relaterade till (texternas) teman kan identifieras hos lyssnarna?”
Kapitlet återger det hermeneutiska tolkandet av de narrativa konstruktioner jag
gör utgående från informanternas svar på de frågor i litteratursamtalen, som
fokuserar på informanternas estetiska läsning. Kapitlet beskriver därmed de
mest centrala resultaten, som detta avhandlingsarbete kan bidra med. Analysen
mynnar ut i 24 narrativa konstruktioner, som ytterligare förtätar
förståelsemönster, som visar forskarens förståelse av kärnor i berättelserna.
Dessa korta vinjetter kan därför betraktas som en typ av metanarrativ.
Analysen av det estetiska perspektivet bygger på den teoretiska referensram som
skapats i kapitel 3. De teoretiskt laddade begreppen estetisk läsning, läsaren som
medförfattare, textens tomrum och föreställningsvärld har varit vägledande för
analysen. Begreppet estetisk läsning utforskas utgående från Rosenblatts
definition. Rosenblatt menar att läskompetens omfattar förmågan att läsa
bortom, under och mellan raderna. Isers teori om estetisk verkan bygger på
tanken om läsaren som medförfattare genom att läsaren fyller ut textens tomrum
med egna tolkningar. Utifrån Isers teori har Østern (2002/2003) utvecklat en
modell för aktiv estetisk respons, som kan fungera som ett analysverktyg i min
studie (se 3.4.2). Østern beskriver den aktiva estetiska responsen som en estetisk
bearbetning av en impuls eller en idé genom att individen förstorar, förminskar,
stiliserar eller förvränger, dvs. laborerar med form för att finna det uttryck som
ger mest mening. Hon menar, att en aktiv estetisk respons har en existentiell
dimension. Den estetiska fördubblingen, som bl.a. Steffensen (2002),
Szatkowski (1985) . och Østern talar om omfattar transformationer i tid (verklig
tid till fiktiv tid), i rum (verkligt rum till fiktivt rum), i roll (person till roll) och
slutligen byggande av en intrig genom återanvändning av olika element av
erfarenhet, minnen och recirkulerat material. Langer beskriver faser i att utforska
en föreställningsvärld i fiktionsläsning. Hon nämner fyra positioner: att vara
utanför och kliva in i en föreställningsvärld, att vara i och röra sig genom en
föreställningsvärld, att stiga ut och tänka över det man vet, att stiga ut och
objektivera upplevelsen. Langer menar att läsaren fungerar som en
hermeneutiker och därmed läser på två nivåer samtidigt: den tillfälliga
förståelsen och en känsla för helheten. På det sättet utforskas horisonter av
möjligheter.