Den talande bokens poetik - Doria

139
Novelltexten Bonnie lästes in i en monologvariant och en dialogvariant (se
kapitel fyra). De två inläsningarna börjar på samma sätt med en monolog, som
läses av Ö Engström. Tre minuter in i handlingen kommer den kvinnliga rösten,
som S Engström står för. Den kvinnliga rösten läser pianolärarinnans tankar och
repliker till hunden medan den manliga rösten läser allt det övriga. I tabell 6
anges antalet rätt på kunskapsfrågorna 1–10 för de olika lyssnargrupperna 74 .
Antal rätt
9
8
7
6
5
4
3
2
1
0
1 2 3 4 5 6 7 8 9 10
Kunskapsfrågorna 1-10
Figur 13. Antal rätt på kunskapsfrågorna, novelltexten Bonnie.
monolog, referens
dialog, referens
monolog special
dialog special
Det finns inget entydigt mönster i svaren på kunskapsfrågorna i novelltexten
Bonnie. Ingen fråga har besvarats helt korrekt av informanterna i referensgruppen
som helhet. I monologgruppen ger alla informanter rätt svar på frågorna
4, 6 och 10 och i dialoggruppen på frågorna 1, 3 och 7. Fråga nummer 5 (Vilket
yrke hade hon?) har varit problematisk för många. I texten sägs inte direkt ut att
hon är pianolärare utan man kan sluta sig till att så är fallet utgående från
ordalydelsen:
Vad det var skönt att slippa barnen!
Hon hade ingenting emot barn, tvärtom. Men ibland var det skönt att bli av
med dem. Ibland var det skönt att ha jullov, att slippa tänka på deras ivriga
svettiga små fingrar på tangenterna; att få ägna sig åt sig själv.
Monologgruppens svar ger en något jämnare profil med flera antal rätt svar.
Tendensen för referensgruppen är således att inläsning med en röst fungerar
något bättre för minne och koncentration än läsning med två röster. Också för
undersökningsgruppens informanter verkar läsningen med en röst ha fungerat
något bättre än dialogversionen. I undersökningsgruppen följs de båda kurvorna
åt, men monologgruppens informanter får något högre poäng på alla frågor utom
74 I figur 13, 14 och 15 avser uttrycket ”special” informanterna i undersökningsgruppen.