Den talande bokens poetik - Doria

125
evaluering som inte förekommer. Dessa båda har också ett tolkande
återberättande, dvs. de går in som medförfattare. Bland dem som lyssnat på
dialogvarianten finns tre informanter (nr 7KD, 14MD och 15MD) som gör ett
tolkande återberättande.
I sammanfattningarna finns hos 13 informanter fokus på en människa och hos tre
informanter (6KD, 14MD och 15MD) på hunden Bonnie. De tre informanter
som nämnt Bonnie först ingår i den grupp som lyssnat på dialogversionen. I
monologgruppen har alla utom en man (10MM) nämnt ordet ”ensam” (en ensam
kvinna, en ensam människa), i dialoggruppen har endast tre av åtta använt ordet
”ensam”, alla kvinnor. Informant 14MD pekar indirekt på ensamhet, när han
säger att ”hon valt att stanna hemma”. Likaså säger alla i monologgruppen att
det var jul eller julafton, medan endast tre kvinnor och 14MD i dialoggruppen
använder ordet ”jul” eller ”julafton”. Det kvinnliga och manliga mönstret skiljer
sig alltså åt i dialoggruppen, tre av de fyra männen har i sin sammanfattning eller
sitt återberättande inte fokuserat på ensamhet eller julafton. I dialoggruppen
finns två informanter som infogat försiktigt evaluerande element nämligen nr
7KD (”en hund som var lika ensam och så tog hon vara på den”) och nr 14MD
(”den var nu där säkert några timmar… hon skäms väldigt för att hon kan ha
varit så dum… så hunden blir helt glad och ifrån sig… ja, den förenas då på nytt
till sin ägare”).
Sammanfattningsvis kan sägas att alla informanterna i referensgruppen på något
sätt har integrerat ett berättelseschema i sin språkliga medvetenhet, men det är
inte speciellt utvecklat. Informanterna gör kortfattade återberättelser, som för det
mesta är deskriptiva och saknar evalueringar. Den manliga informanten 14MD,
som lyssnat på dialogvarianten utmärker sig genom ett mångordigt
återberättande (261 ord), som fyller alla kriterier på struktur enligt Labov.
Informanten har goda minneskunskaper, återger kronologiskt hela berättelsen
och gör också försiktiga tolkningar. Bland informanterna, som har fått lyssna på
monologversionen finns en kvinna (3KM) och en man (11MM), som använder
över hundra ord för sitt återberättande, medan de flesta andra använder mellan
tio och 26 ord. Alla informanter i monologgruppen ger en bakgrundsteckning
medan endast fem av åtta i dialoggruppen säger något om bakgrunden.
Monologgruppens informanter visar tendens till ett mera kompetent
återberättande, även om den mest kompetenta (14MD) finns i dialoggruppen.
Undersökningsgruppens återberättelser på novelltexten Bonnie är mycket kortare
än referensgruppens och informanterna verkar ha omtolkat frågan till vem
berättelsen handlade om. Deras återberättelser återges nedan. Jag följer samma
kodsystem som för referensgruppen. Efter informantnummer kommer en
bokstav, som anger man eller kvinna. Därefter kommer en kod, som anger vilken
variant av inläsning, som informanten lyssnat på. Monologversionen skrivs ut
med rak stil och dialoggruppens med kursiverad.