Den talande bokens poetik - Doria

118
3. Skeende eller händelse (”complicating action”)
4. Upplösning (”resolution”, ”result”)
5. Coda (återkoppling, avrundning)
6. Värdering (”evaluation”)
a. förstärkare
b. jämförelser (negationer, frågor)
c. korrelativer (för samman två händelser i en och samma
huvudsats)
d. explikativer (förklaringar)
Den som återberättar en händelse börjar ofta med en sammanfattning, som
svarar på frågan: ”Vad handlade detta om?”. En annan möjlig början kan vara en
en introducerande mening. Både sammanfattning och introducerande mening har
en strukturerande funktion genom att ange vad som skall följa.
Bakgrundsteckningen ger lyssnaren upplysning om tid, plats, person och
situation. I bakgrundsteckningen ges den information som behövs för att
berättelsen skall bli begriplig. Sedan redogör berättaren ofta för själva
händelseförloppet genom svar på frågor som ”Vad hände sedan?” Skeendet är
berättelsens viktigaste del och utgörs ofta av en serie händelser, som bygger upp
mot en narrativ höjdpunkt, resultatet eller upplösningen. Upplösningen markerar
vanligen poängen med hela berättelsen. Sedan kommer avrundningen (coda),
som har en strukturerande funktion genom att markera att historien är slut. Den
kan också innehålla en värdering, som ger den (moraliska) poängen med
berättelsen. (Johansson 2005, 191)
Kapitel 5 Reception i efferent perspektiv omfattar redovisning av återberättandet
och den kvantitativa översikten av korrekt besvarade kunskapsfrågor.
4.6.3 Fenomenologisk meningskoncentrering
Vid bearbetningen av intervjusvaren har jag använt en fenomenologisk
meningskoncentrering enigt modell av Giorgi (1985, 8–21; 2009, 128–138) där
jag först reducerar svaren från informanterna inom ett fokuserat område
(naturliga enheter) genom att sammanställa utdrag av informanternas utsagor.
Jag har sammanställt utsagor av alla informanter om detta specifika fokuserade
område i en kolumn. Denna sammanställning bildar tillsammans en berättelse av
en fiktiv informant (bestående av utsagor från åtta informanter) kallad den
kvinnliga informanten, eller den manliga informanten. Dessa narrativer utgör
fältnära beskrivningar och jag kallar dem ”naturliga meningsenheter” i enlighet
med Giorgis modell. Eftersom de naturliga meningsenheternas utsagor i sin
helhet är konstruerade av citat ur intervjusvar av fyra olika informanters åsikter
kallar jag dem för narrativ.