Den talande bokens poetik - Doria

112
sig att barn- och ungdomsåren har en övre gräns vid omkring 18 år. Jag ville
också visa undersökningsgruppen respekt som just unga vuxna informanter.
Även om man har en intellektuell funktionsnedsättning, som gör att man tänker
på en mera konkret nivå än vad vuxna vanligen gör kan man ändå inte betrakta
människor med funktionsnedsättningen lindrig utvecklingsstörning som barn. I
praktiken kom tre informanter ur referensgruppen (en kvinna och två män) samt
fyra informanter ur undersökningsgruppen (en kvinna och tre män) att bokföras
som 17-åringar, eftersom de vid det första intervjutillfället ännu inte hade fyllt
18 år. Referensgruppen i denna undersökning utgörs av informanter, som
antingen är studerande på årskurs två i gymnasiet eller folkhögskolstuderande,
vilket förklarar att det finns en topp vid 17–18 år (studerande på gymnasiet)
medan de övriga fördelar sig ojämnare upp till 29 års ålder. Medelåldern hos
informanterna i undersökningsgruppen är något högre än i referensgruppen (för
kvinnorna 21,75 år jämfört med referensgruppens 20 år och för männen 20,37 år
jämfört med referensgruppens 18,87 år). I båda grupperna utgjordes den äldsta
informanten (29 år) av en kvinna.
Efter grundkoden (1K till 16M och 21K till 36M) följer andra bokstäver, som
anger vilken variant av uppläsning informanten fått lyssna till. I Bonnie gavs M
för monologversionen och D för dialogversionen. I Chansen gavs A för neutral
uppläsning och B för inlevelsefull. I Rånet gavs slutligen E för effektsatt och N
för naken uppläsning. Kodnummer 3KM anger exempelvis alltså att det är fråga
om en kvinnlig informant, som fått lyssna på monologversionen av Bonnie,
medan t.ex. 35MD anger att det är frågan om en man som fått lyssna på
dialogversionen. Kodnummer 6KB anger att den kvinnliga informanten nummer
6 har fått lyssna på den inlevelsefulla uppläsningen av novellen Chansen, medan
t.ex. 29MA anger att den manliga informanten lyssnat på en neutral inläsning. I
Rånet slutligen anger t.ex. kodnummer 2KE en kvinnlig informant, som lyssnat
på en effektsatt version, och kodnummer 28MN en manlig informant, som
lyssnat till en icke effektsatt eller naken uppläsning.
Urvalsprincipen för vilken variant en informant fick lyssna till bestämdes
utgående från det första tillfället. Informanterna fick turvis lyssna till monologeller
dialogvarianten av Bonnie.
Slumpen avgjorde vem som fick lyssna till vad. Jag hade bokat in tid för
lyssnande samt intervju enligt ett löpande tidsschema, där informanterna fick ta
den tid som passade dem bäst. Alla som vid det första tillfället hade fått lyssna
på monologvarianten av Bonnie fick vid det avslutande tillfället lyssna på den
effektsatta versionen av Rånet, medan de som inledningsvis lyssnade på
dialogvarianten av Bonnie vid det tredje tillfället fick lyssna på en icke effektsatt
eller naken version. Vid det andra lyssnartillfället delade jag grupperna så att ena
hälften av monologgruppen (två kvinnor och två män i vardera gruppen) fick
lyssna på en neutral inläsning av Chansen och den andra hälften (likaså två
kvinnor och två män i vardera gruppen) fick lyssna på en inlevelsefull inläsning.