Den talande bokens poetik - Doria

110
mina önskemål av den ansvariga läraren, föreståndaren eller handledaren vid den
skola, arbetsplats eller vårdplats där informanterna just då var kunder. Urvalet av
informanter var strategiskt genom att lika många kvinnor som män ingick i de
två grupperna. Ett annat krav var att informanterna kunde karakteriseras som
unga vuxna. Urvalet var också pragmatiskt genom att de unga vuxna med
funktionshandikappet lindrig utvecklingsstörning valdes av lärare, föreståndare
eller handledare. Urvalet av informanter till referensgruppen var också
strategiskt och pragmatiskt. Informanterna från referensgruppen kom från
samma landskap som undersökningsgruppens informanter, och en modersmålslärare
vid ett gymnasium samt en ämneslärare vid en yrkesutbildande linje vid
en folkhögskola valde ut tänkbara informanter, som sedan kontaktades av mig
med ett erbjudande att delta i undersökningen. I övrigt var referensgruppens
informanter också vanliga unga vuxna i sin miljö.
Informanternas kodnummer, ålder och kön
Varje informant tilldelades en grundkod som bestod av en siffra och en bokstav.
Siffran angav vilken i ordningen informanten var och bokstavskoden angav om
det var frågan om en kvinna (K) eller en man (M). Eftersom Bonnie var den
första av berättelserna som analyserades kom det kodnummer som då gavs varje
enskild informant att bli den grundkod som informanterna hade under hela
undersökningen. I undersökningen deltog 32 personer varav 16 var kvinnor och
16 var män. Hälften av informanterna bestod av lindrigt utvecklingsstörda unga
vuxna, dvs. åtta kvinnor och åtta män. Denna grupp kallar jag i min
undersökning ”undersökningsgruppen”. Den andra gruppen utgjordes av
normalbegåvade unga vuxna, som gick en utbildning på andra stadiet
(folkhögskola eller gymnasium). Denna grupp kallas ”referensgruppen” och
utgjordes också av 16 personer, åtta kvinnor och åtta män. Informanterna i
referensgruppen gavs ett kodnummer enligt ett löpande system från siffrorna 1
till 16 medan informanterna i undersökningsgruppen gavs löpande nummer från
21 till 36. Jag valde detta system för kodning för att det skulle vara lättare att
hålla informanterna isär. Ett kodnummer som börjar på siffror mellan 1 och 16
hör till referensgruppen, medan ett kodnummer som börjar med siffran 2 eller 3
anger att informanten hör till undersökningsgruppen. De åtta första
sifferkombinationerna i varje serie gavs åt de kvinnliga informanterna och de
fick också tilläggskoden K. De åtta senare sifferkombinationerna i varje serie
gavs åt manliga informanter, vilka i sin tur fick tilläggskoden M. Tabell 2 visar
hur informanterna fördelade sig enligt kodnummer. Ur tabellen framgår också
vilken ålder varje informant hade vid det första intervjutillfället.
Informanternas ålder varierade mellan 17 och 29 år vid det första
intervjutillfället. Vid valet av informanter ville jag ha personer som kunde
karakteriseras som ”unga vuxna”. Jag utgick från hur ”unga” definieras i Lagen