våtmarker, skyddszoner och naturlig mångfald i jordbruksområden

1 Inledning
Det traditionella jordbruket har gett upphov till miljöer med stor mångfald av växter och djur. Naturliga gräs-
marker som har skötts med bete och slåtter under tiotals eller hundratals år, så kallade vårdbiotoper, hör i
själva verket till de artrikaste miljöerna vi har. Eftersom dessa äldre fodermarker inte är viktiga för det mo-
derna jordbruket har deras antal och areal minskat kraftigt. Däremot är de viktiga som en del av jordbruks-
landskapet. Många ängs- och hagmarksarter har hittat ett ställe att överleva på i de olika slags miljöer som
presenteras i detta häfte. Jordbrukaren och alla andra som sköter om sådana miljöer gör en kulturgärning
och ett viktigt arbete för landsbygdsnaturens och mångfaldens bevarande.
Mångfald är ett ofta återkommande begrepp i denna plan. Naturlig mångfald innebär att det finns många
arter av djur, växter och andra organismer, samt olika slags livsmiljöer. Ett ekosystem med stor mångfald är
stabilare än ett med låg mångfald. Därför klarar det bättre av förändringar såsom sjukdomar eller insekts-
angrepp. Vi människor drar också nytta av att miljön runtomkring oss mår bra.
Mångfalden i jordbruksområden gynnas också av våtmarker och översvämningsområden. Torrläggning har
minskad förekomsten av sådana områden, och sällan ser man betande djur på stränder invid vattendrag.
Anlagda eller återskapade våtmarker samt skyddszoner på strandområden ger variation både till landskapet
och naturen, men deras viktigaste uppgift är ändå att minska på mängden näringsämnen och partiklar som
belastar vattendragen.
Miljövården i jordbruksområden understöds för tillfället främst av jordbrukets miljöstödssystem med sina
bas- och tilläggsåtgärder samt olika former av miljöspecialstöd. De främsta målen med dem är att produk-
tionen ska ske på ett hållbart sätt och belasta miljön mindre än tidigare, och att den naturliga mångfalden i
jordbruksområden ska tryggas. Målsättningen med översiktsplanen är att hitta lämpliga platser för våtmar-
ker och skyddszoner samt mångfaldsobjekt som kan skötas med jordbrukets miljöspecialstöd. Även i ett
intensivt odlat område finns livsmiljöer med rikligt växt- och djurliv. En förhoppning är att rapporten ska in-
spirera och motivera till att lära känna igen värdefulla platser och sköta om dem. Också små och enkla
åtgärder har betydelse.
Miljöstödssystemet befinner sig nu i en brytningsperiod, och man vet i skrivande stund inte ännu hur de
slutliga villkoren kommer att se ut. Därför behandlas finansieringsmöjligheterna mycket kortfattat i denna
rapport. Karteringen har skett utgående från de nu gällande villkoren vad gäller stödtyper och till exempel
arealkrav. Då miljöspecialstöden nämns i texten är det de nu gällande villkoren som avses. På samma sätt
används de benämningar som gäller då texten skrivs. Eventuellt kommer planen att senare kompletteras
med de nya villkoren för stöd, eller ersättningar, som vi förmodligen talar om i framtiden. På landsbygdsver-
kets hemsidor (www.mavi.fi) kan man få information om det senaste inom miljöstödssystemet.
2