våtmarker, skyddszoner och naturlig mångfald i jordbruksområden

och i dikena lite sly. Trädraden på norra sidan har luckor. Vägrenarna är artrika med rödven, fårsvingel,
ögontröst, rölleka, flockfibbla, höstfibbla, nysört, lingon, kruståtel och smultron.
32
Skötsel: För att den landskapsmässigt betydande allén ska bevaras bör gamla träd ersättas med nya
och luckor fyllas med nya björkar. Förnyelsen kan ske så att de nya plantorna planteras mellan de gamla
träden, som fälls först efter några år. Skötseln inbegriper också årlig slåtter av ängsvegetationen mellan
träden samt ansning av gamla grenar vid behov. Avlägsnande av slåtteravfallet gör renarna mångsidigare.
Finansiering: Främjande av naturens och landskapets mångfald.
En allé med sina vägrenar är ofta livsmiljö för olika ängsväxter och arter som lever i gamla träd. Man kan ansöka om miljöspecialstöd för
dess skötsel som kan omfatta slåtter av renarna, ansning av träden samt nyplantering. Objekt nr. 25.
26 Kantzon mellan åker och skog
Gamla staketrester vittnar om att dessa träddungar har varit betesmark. Det syns också i trädbeståndets
struktur, som är halvöppet med gläntor. Där finns asp, björk, gran, sälg och rönn och i buskskiktet en, må-
bär och hallon. Fältvegetationen är högvuxen med hundfloka, brudborste, teveronika och älggräs.
Skötsel: Bästa skötseln för området vore bete, men man kan också sköta objektet som en kantzon
med slåtter av öppna ytor och skogsbryn. En lätt röjning för att öppna trädbeståndet behövs i båda fallen.
Röjningen kan koncentreras till några ställen så att andra, till exempel aspdungar, får förbli täta.
Finansiering: Främjande av naturens och landskapets mångfald.
27 Kantzon mellan åker och skog
Objektet är ett skogsbryn i den södra delen av en skogsholme. Trädbeståndet är blandat med rönn, asp,
gran, hägg och gråal. I buskskiktet finns måbär, en, hägg, hallon, rödvinbär och druvfläder. I fältskiktet väx-
er brudborste, ormbär, gullris, liljekonvalj, teveronika, duntrav, skogspipa och olika gräs.