våtmarker, skyddszoner och naturlig mångfald i jordbruksområden

den mån de är utomhus. Betade åkrar och betesmarker som också är i bruk vintertid, såsom rasthagar för
hästar och nötboskap, blir övergödda på grund av den extra näringstillförseln under vintern och kan inte
räknas som vårdbiotoper.
4.4 Vörå å
Vörå å ringlar genom landskapsområdet som ett centralt element i landskapet. Ån är 35 km lång och dess
avrinningsområde är 222 km 2 . Ån är det enda vattendraget inom ådalen. Avsaknaden av sjöar inom neder-
bördsområdet gör att vattenflödet varierar mycket. Tidvis har man haft stora problem med översvämningar.
Några rensningar har genomförts i ån, den senaste år 2005-2009, vilka har förbättrat situationen. Att stora
delar av avrinningsområdet har dikats ut bidrar till översvämningskänsligheten. Vattenkvaliteten har länge
varit dålig, och vattnet är både surt och näringsrikt. Surheten beror på de sura sulfatlerorna i avrinningsom-
rådet. Sura ämnen frigörs i synnerhet vid utdikning av skogar och myrar. Det kan ta tio år innan ett dike
slutar ge ifrån sig sura substanser till vattnet. Detta är ett allmänt problem i österbottniska åar, men även i
det sällskapet utmärker sig Vörå å. Övergödningen beror på utsläpp av närsalter, det vill säga kväve och
fosfor. Närsaltbelastningens största källor är bosättning, bakgrundsurlakning, jordbruk och skogsbruk.
Övergödningen ökar växtligheten i ån, vilket också ökar rensningsbehovet. Växt- och djurlivet är ganska
artfattigt på grund av att surt vatten är en knepig miljö för de flesta arter och höga näringshalter gynnar ett
fåtal som blir rikliga.
Vörå å på södra sidan av riksåttan.
9